Snygg!

Jag tycker den här trappan är hur snygg som helst. 

Grått

Det krävs en kraftansträngning att se ljust på tillvaron en dag som denna.
Grått, mörkt och blött ute.

Ikväll kommer stakarna fram det bestämmer jag mig för nu. Man måste få ta till lite trix för att må bra. Lussekatter kan kanske också vara en god idé…..

En tisdag i november

En vanlig dag.
Snoriga barn som ändå fick åka till skola och fritids.
En arbetsdag utan stora sensationer. Skrivit instruktioner och skrivit anbud.
Pratat med en lärare jag haft i min senaste skola och fick en släng av mindervärdeskomplex för att jag svarar i växeln och inte är sågverkschef. Men jag kom vid närmare eftertanke på att det mer handlar om att jag tror att han tycker så. En ren spekulation från min sida.
HANDLAT TVÅ PLÄDAR på Hemtex under lunchen. En till vardagsrummet och en till nya sovrummet. Sängen som vi beställt ska komma på torsdag. Det blir kul att fixa till och flytta tillbaka.

Åker hem med bussen och sveper lite av mammas våfflor innan det är ett möte med EFS och församlingen. Samarbetskommitté. Jag tycker egentligen att det är jätteviktigt och det är jag som propsat på att vi ska ha mötet, men nu vill jag hellre vara hemma och göra advent. Nåja, det kommer någon fler afton före söndag då det är första advent. Jag älskar den tiden!

Bye!
 

Mys

Önskar att helgen blir mysig med god mat och ljus och sagoläsning för barn i soffan.

Vet att helgen också kommer att inrymma lackning av sovrumsgolv. Tvätt och åter tvätt som ligger efter. Shopping av julklappar på stan med min mamma och mina två äldsta tjejer. Föräldraansvar på caféet Nyfiket som vi har för unga från åk 6 på EFS i Ursviken.
Ser mest fram emot att vara med barnen.

Min äldsta har konverterat från sur och butter nästan tonåring till en glad och pratsam 12-åring. Framför allt är hon harmonisk igen! Tack gode Gud att det inte varade längre denna gång….

Rullar på…

…veckorna rullar på. Det är jobb, hämta barn och laga mat. Det är teateruppvisning på fritids och det är tandläkartider. Det är ’skynda på nu’ och det är gnabb mellan syskon. Som det alltid är emellanåt. Ute är det mörkt och regn.

Men, det är inte bara vardag och småtrist, det är också något annat beroende på hur man väljer att se på saken:
- Det är trevligheter på gång med arbetskamraterna. På en kort resa åker vi den 1 december och helgen efter har vi julmysig tjejkväll. Jag trivs på jobbet!
- Mina barn är fantstiska! Tre av fyra utvecklingssamtal är avklarade och de har varit idel positiva. Barnen får lovord av sina lärare att de är motiverade och glada. De trivs där de är i sina klasser. De är bra kamrater och tillför klassen mycket. Sånt om något njuter en stressad mamma av att få höra.
- Jag har kommit igång med min egen träning igen! Det är jag glad för. Något bra har vädret fört med sig – det är barmark och går att jogga i november.
- Jag älskar min man fortfarande! Det är inte alla förunnat att vara kär fast vi har 20 år på nacken tillsammans. Jisses, det är verkligen 20 år sedan han la in den stora charmen för att få mig på kroken.
- Det är snart jul! Saffran inköpt och jag vill verkligen inte hoppa över lussebullsbaket. Kanske till helgen?

Gud i dina händer

Gud i dina händer
vilar jag i tro
vilar i din värme och din ro.
Varje brustet hjärta,
varje skadad själ
famnar du i nåd och gör den hel.
Nära vill jag leva,
nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.

Psalm 769 – en av mina favoriter när jag behöver bli tröstad.

Och tapetseringen går framåt….bara fondväggen kvar.
Men nu vill jag både göra något åt golvet som är av modell gulnad furu och köpa nya lampor till sovrummet. Man kan inte sätta upp de gamla de är helt ute. Ska kolla IKEA-katalogen och om jag hittar något kan man kanske beställa med någon som ska åka till Haparanda. Alla ska dit!

Känna lugnet

Jag har jobbigt med att sitta ner och bara ta det lugnt. Jag inser att det inte är riktigt hälsosamt att  gå på som jag gör, allt som oftast.
Jag blir inte särskilt trevlig heller när det är saker på gång hela tiden, har inte ron att bara vara och stanna upp.
Nu ska jag försöka tänka om. Prioritera bort det som inte måste göras och prioritera det som är verkligt viktigt.  Jag ska också försöka att vara i nuet. Det är inte lätt om man hela tiden har nästa sak i huvet, kanske en del som ska planeras eller en tid att passa.

Vår tolvåring har surat och visat dåligt humör ända till igår kväll då vi såg en liten ljusning. Det var efter att jag markerat att jag inte accepterar vilket humör som helst och att man inte säger hejdå när man går ut. Är jag kanske lösningen på spåret? Hon söker vart min gräns går när det gäller sura miner……

Vårt sovrum är tapetserat till hälften nu. Det är första gången vi tapetserar så det är inte helt perfekt gjort, men det blir fint och vi är fortfarande gifta. Och sams.

HELG

Det är skönt med fredag. Maken har lagat inbakad fläskfile och potatisgratäng med både grädde och smör. Gott!!!

Han var orolig att han inte skulle få någon farsdagstårta på söndag så han hade köpt en själv, som vi åt till efterrätt redan idag. Oron var för övrigt befogad.

Helgen kommer att bestå av en del innebandymatcher, Fanny har två imorgon och Moa en på söndag. Middag hos mina föräldrar och förhoppningsvis lite tapetsering kommer vi också att hinna. Vi har aldrig själva tapetserat ett rum, jag har alltid målat eller bett svärfar om hjälp. Nu är det dags. Några brukar ju säga att klarar man att tapetsera ihop så klarar man allt!
Jag får väl återkomma när jag vet om vi klarar testet eller inte.

En vanlig dag

Onsdag. Lite sent iväg med de små till fritids. Blir irriterad på sonen som ligger på hallgolvet istället för att klä på sig. Hur ska han förstå varför det är fel att ligga och vila på golvet? Åkte 7.09 istället för 7.00. Jag öppnar växeln 7.30 på jobbet.

Jag har städat under delar av arbetsdagen. Kasserat fem gamla 14 tums dataskärmar som ingen vill ha. Fem tangentbord, åtta musar och ett helt gäng med kablar. Om jag bestämde skulle mycket mera slängas från kontoret. Jag har upplyst min chef om vad jag tycker, men jag erbjuder mig inte att göra jobbet. Det är gigantiskt.

Lyssnar på Liza Marklunds Nobels testamente i min telefon. Den är bra.

Ikväll har jag varit på en föräldraträff på EFS. Vi har tankar på att starta en ungdomsgrupp för våra unga, troligen från 12 år och uppåt. Vi har ingen sån grupp men vi föräldrar vill att det ska finnas en. Det är en utmaning att hitta något som gör att de unga vill ha en grupp, att de vill stanna kvar i den och att de hittar gemenskap. Vi vill att den ska vara seriös men också rolig. Det ska finnas tid till samtal och till annat som intresserar.
Känns inte lätt att vara attraktiv eftersom det finns ett sånt stort utbud av aktiviteter redan för den åldersgruppen. Men mötet blev bra och vi fortsätter en annan kväll i planeringen.
Egentligen har jag inte alls tid att vara med i detta, men det engagerar mig så enormt och känns väldigt angeläget eftersom våra egna kommer på ett snöre, 12, 10, 8 och 6 år.

Oförändrat läge när det gäller 12-åringen. Sur som ättika. Vill inte prata. Jag accepterade och sa bara godnatt. Bättre lycka en annan dag. Ingen dör av att vara lite sur ett par dar.

Prövning

Det måste vara riktigt jobbigt att vara 12 år och allt är bara fel. Hon har det jobbigt nu, vår äldsta. Allt hon gör blir fel, tycker hon, hennes föräldrar bryr sig inte om henne, eller så bryr de sig alldelens för mycket. Hon tror inte på Gud och hon tar inte emot kramar. Hon vill få mer saker och kläder och vill göra mera med sina föräldrar. Bara hon och mamma och pappa. Hon tycker syskonen får alltför mycket uppmärksamhet och själv får hon inte bestämma något alls. Och till sist tycker hon att hon inte borde finnas alls.

 Jo, så illa är det.

Hur ska man bete sig som förälder? Igår kväll och nu i kväll har jag vid hennes sängkant ömsom suttit och pratat om hur många saker som hon är bra på och framför allt hur mycket jag älskar henne. En millimeter öppnar hon sig och tar emot lite empati, men så blir hon tvär och vill inte ha någon vid sängkanten som vill prata.
Ömsom pratar jag allvar och säger att jag blir ledsen när hon är så ledsen och när hon säger att inget vi gör blir bra. Humöret är inte på topp hos oss heller, efter en halvtimmes lirkande och medhårsstrykning. Nej, nu behöver vi lite extra kraft för att orka vara föräldrar. Gud, kom!

Hon är den första av våra små som närmar sig tonåren…vi har knappt börjat än…tre till som kommer sen….och alla har hela tonårstiden kvar. Man blir matt av bara tanken.

Fast i princip så tror jag på att göra revolt mot sina föräldrar och hela samhället när man är ung. Det passar sig så illa när man är 28 eller 34. I princip, alltså.