Midsommar

Förkylt

Idag är jag hängig och har ont i halsen. Det är lika trist varje gång!
Idag har maken rustat för sommaraktivitet.
Ny trädgårdsslang.
Badmintonset för fyra.
Picknickfilt (vi rymdes inte på den vi köpte förra sommaren).
10-pack Tvättsvampar till bilen.
Tre stycken cyklop.
Familje-DVD.
Volleyboll.
Vattenballonger.
Vattenspidare modell stor.

Han verkar peppad på sommar.

Livet från den ljusa sidan

Å ena sidan så har det blivit nästan tomt i vår kalender hemma. Maken är ledig och det är skönt för alla, även för mig som kommer hem till dukat bord efter jobbet. Det är över med alla barnens avslutningar och konserter….maj är en hektisk månad!!

Å den andra så har det bara blivit mer och mer intensivt på jobbet. Jag har jobbat över varje dag i veckan och är ändå långt efter. Det känns inte bra och fortfarande så kommer det nya uppgifter att ta hand om hela tiden. Jag vet att så här kommer jag inte att kunna ha det så lång tid, då pallar jag inte.

Jag har så smått börjat att jogga igen och min fotled och min höft verkar klara den belastningen. Jag kör kort intervaller med löpning och promenerar däremellan. Jag är så glad att det funkar!

Ute är det på tok för kallt, men jag har ändå fått sommarkänsla nu. Har grävt i en av perennrabatterna och fått jord under naglarna. Det är sommar! Har också börjat läsa igen, ytterligare ett tecken på att det finns lite lediga luckor i livet. Det artar sig, även om värmen just nu uteblivit. Hoppas på en fin midsommar.

Vi ska åka till kompisar i Lund (Skellefteå) och ta med husvagnen. Vi planerar också att dansa kring stången som sig bör. Maken försökte komma undan genom att erbjuda sig att köra och ställa upp husvagnen just när det är dans, men den lätta gick jag inte på!

Vi får se hur mycket det blir bloggat i sommar, jag tänker inte utlova något på den fronten. Är det ledigt så är det.

Skolavslutning

Fick förmånen att bara jobba halva dagen idag för att kunna vara med på barnens skolavslutning. Det är roligt att se alla finklädda och glada barn. OCH deras glada fröknar och magistrar. Jo, det är något speciellt med den här dagen. Kanske för att man själv minns hur långt man tyckte att ett sommarlov var. Hur skönt det kändes att få göra vad man ville och bara ha det bra ett helt lov. För mig hänger den härliga känslan med avslutning ihop med den ljuva känslan när det är ledigt.

Imorgon är det födelsedag i familjen. Dotter nummer två blir ofattbart nog elva år! Hur gick det till, det känns som om jag hängde med till ungefär åtta, men elva??
Maken går på semester imorgon och han ser verkligen fram emot det, livet har varit hektiskt den senaste tiden och han behöver få ta det lugnt, det är han värd. Jag ska försöka att inte stressa honom med att ge honom tips på hur han ska få dagarna att gå när jag är på jobbet de närmaste veckorna. Jag tänker på att det behövs måla lister, måla väggar, laga stolar. Ska försöka att inte…. Ska försöka….

Tills vidare

Jag har nu fått klart om att jag kommer att få en tillsvidare anställning här på Snickericentralen. Jag blev så glad att jag gav chefen en kram. Vet inte om det är brukligt, men det bryr jag mig inte om!

Sommarvärmen är underbar!!!
Jag njuter av solen så mycket jag hinner. Det är fortfarande ganska fulltecknat i vår kalender, men snart tror jag det kommer att lugna ner sig….och bli sommaruppehåll på de flesta fronter.

Till minne av en kisse

Vi hade nyss flyttat ihop och gift oss. Vi var purunga och nykära. Hade satt bo. Men det saknades något.
Vi ville ha en katt att gosa med.
Mozart var född en dag i oktober av en kattmamma som inte tyckte om dammsugare. Han kom till oss vid lucia -92.
Han var väl som kattungar är mest. Busigare än busigast och väldigt trött däremellan. För oss var han speciell och liksom vår första unge.
Mozart fick vara med om att bilda familj. Han var med och snusade på både en, två, tre och fyra nya familjemedlemmar. Han älskade att sova på barnvagnen, det var varmt och gott.
Mozart fick stå ut med ryck i svansen och nedbäddningar i docksängar. Halsband runt halsen och högljudda barnkalas. Han blev en tålmodig kattkille.

Han fick en kattkompis i huset först när han var 8 år. Även det tog han med ro, var liksom van vid det mesta redan. Sedan har han fått flera kattkompisar, ett tag fanns det tre kissar i huset. På ålderns höst fick han acceptera att inte längre stå högst i rang. Det gjorde kompanjonen Tiger den sista tiden.
Mozart började på kvällen igår att jama och nästan skrika. Och såg allmänt sjuk och slut ut. Jag fick komma med honom till vetrinären och jag beslutade att han inte skulle behöva vara dålig och plågas mera. Han skulle få en spruta och sedan somna in.
Det var inte lätt att besluta men jag tycker att han levt ett långt liv och fått vara frisk hela tiden. Vetrinären sa att han skulle gå att rädda ett par veckor till om vi hade tur, men det tyckte jag inte var ett alternativ när han hunnit bli 14 och ett halvt år och inte mådde bra.

Idag har det varit en ledsam dag för vår familj, men det är ju det som är livet att även de jobbiga dagarna ska klaras av. Barnen har varit med sin pappa och hittat en fin sten vi ska sätta vid katternas grav på vår gård.

Tack för alla gosiga stunder, lilla kisse!