Avstamp

Jag fortsätter, ger bloggandet åtminstone en chans till.
Har haft ett sånt bra samtal i afton med två andra personer. Ett sånt möte som man riktigt känner hur mycket energi man fått av att få prata. Jag känner att det är på ett annat sätt efteråt och att nu börjar något nytt. Ett avstamp.
Läste också i kväll, passande nog, ett kåseri av Alice Bah om en plats i USA där man bestämt sig för att fira nyår en gång om dagen! Hon hade varit med om det och upplevt fyrverkeri, glad stämmning, pussar och löften varje kväll under en period. Det var en lycka att få stämma av, avsluta och påbörja något nytt varje dag, enligt henne. Dessutom var det en intressant ide´att man inte alltid måste göra som man alltid förväntas göra. Att fira Nyår den sista december, även det går att vara obstinat mot om man vill!

Jag gör gärna avslut och utvärderingar ofta och tycker det är riktigt viktigt för mig. Det är så mycket lättare att påbörja nytt om man känner att det förra blev verkligen färdigt och i bästa fall blev man också nöjd med resultatet.

God kväll!

Vackert väder

Ute är det gnistrande vitt och sol och några minusgrader. Hade man varit ledig så skulle det varit underbart med en promenad eller rentav en skidtur. Nu jobbar jag och ska precis in i ett möte med marknadstjejerna och chefen.
Jag tvekar ännu om bloggandet men tänkte att jag kan skriva något medan jag tvekar. Jag skriver redan dagbok vid sidan om bloggen och kan där vara hur privat jag vill, ingen förväntas läsa. Kanske skulle jag kunna nöja mig med dagboken för det jag inte vill berätta för hela världen och låta bloggen vara mer allmän. Funderar vidare..
Jag tycker att jag har en ganska bra balans i livet just nu. Jobbet är stimulerande och utvecklande, väldigt varierande och ibland frustrerande för jag hinner inte allt.
Hemma håller vi på och fixar, målar köksvägg och har planer på att byta ut hela köket. Jag har tid för lite motion och lite kvalitetstid med barnen. Det är bra helt enkelt. Förnöjsamhet är ett vackert ord som jag tycker om. Jag tycker inte det är fel att vara förnöjsam, bara man inte lutar sig tillbaka och inte vill utvecklas.

Tveksam

Just nu är jag ytterst tveksam om jag kommer att fortsätta med bloggen. Tycker inte att jag kan skriva om det som jag verkligen berörs av utan det blir mest bara ytligheter. Med hänsyn till de som finns i min omgivning familj, arbetskamrater, kompisar m.fl. är det inte alltid lämpligt att skriva vad som jag berörs av. Jag har skrivit för mycket ibland och det blir fel. Och jag vill helst att bloggen ska innehålla det som känns viktigt för mig inte bara ordbajs. Samtidigt så gillar jag att skriva och jag ser det som ett sätt att hålla någon form av kontakt med vänner.
Väger för och emot. 

Fredag afton

Gjort hemmapizza till middag och nu slappar vi i soffan till Lets dance. Popcorn, Pepsi och halstabletter. Elvaåringen har däckat i halsont och feber under eftermiddagen. Maken har varit duktig och repat en dator som kraschade igår kväll.

Apropå ingenting så dog en av äldsta dotterns guldfiskar igår. Han hette Bengty och han låg och guppade i sin skål när hon kom hem från kompisen igår kväll. Han ska ha en begravning och ligga nergrävd i jord, tyckte dottern. Efter en stunds hysteri så hade hon kommit fram till att fisken skulle kunna läggas i kompostbehållaren istället för begravas i jorden. Då går han ju också tillbaka till naturen och blir kanske till tidningspapper. Det blir bra.
Ha en skön helg alla!

 

På jobbet

Nyss kommit till jobbet och sitter med första kaffekoppen och öppnar mail. Morgonen har varit lite strulig. Trötta små liv som inte ville vakna. Behövde mer hjälp än vanligt med att komma iordning. Sonen hittar inte sina täckbyxor för han har glömt dem någonstans under gårdagen. I skolan. På innebandyn. Eller i morfars bil. Jag hämtade ett par knalligt röda i källaren och det fick bli straffet för att han inte håller reda på sina saker. Han uppskattade inte att ha de ärvda knallröda när klassen ska på utflykt på morgonen. Många suckar och stön från hans sida. Fika kom vi iallafall ihåg och kom iväg i ganska vanlig tid.
När jag släpper av dem vid fritids så har inte heller lillasyster några täckbyxor på sig. Suck. Kjol och strumpbyxor i detta slask, det går inte.
Gullade med de äldre syskonen i telefon att ta med ett par täckbyxor till skolan och ge till syrran. Inte populärt. Hinner inte. Har för mycket eget att bära….
Suck. Hon överlever väl även utan täckisar. Men jag undrar när kan man få släppa greppet lite? Har tänkt så många år på allt som ska flyta kring barnen att nu har man väldigt god lust att vantar och mössor och täckbyxor bara är där de ska vara.

Kaffet var gott.

Nytt

Jag har en annorlunda känsla i kroppen. Det är en behaglig känsla av att vara fri från något som legat och gnagt, som en sticka i fingret som tagit ont men som nu är utdragen och det är bara skönt. Njuter av känslan.
Jag vet att den har att göra med att vi nu har målat om i vårt vardagsrum och kök. Det är så fräscht och fint och borta är den gamla färgen som både var nött, smutsig och inte längre fin. En skön känsla…

Vi har i afton också beställt en soffa som kommer om 6-8 veckor till det nymålade vardagsrummet. Fort var det gjort. En enda möbelaffär. Ett val mellan två, tre olika modeller av soffor som vi gillade. Val av tyg och val om det skulle bli en eller två sittpuffar. Lätt som en plätt, tycker jag. Det kommer att bli tokbra, men det är som bekant inte gratis att göra om. Det är synd. Vore det gratis så skulle jag ivrigt gå vidare i nästa rum och nästa…

Och annars knallar det på, inget godis har jag ätit ännu och idag är det den 14:e. Nära nog rekord?
Jag trivs. Grupper som man är med i har dragit igång. Planeringar och förberedelser. Snart går jag in för landning när det gäller styrelsearbetet på EFS. Med blandade känslor faktiskt, jag trivs med det men har måstat välja bort något och det blev styrelsejobbet.
På jobbet är todo-listan knökfull men jag klarar att inte stressa upp mig över det som inte hinns med denna vecka eller ens detta kvartal…det ligger ju så fint kvar i Outlook och väntar på sin tur. Ploppar upp ibland när jag satt en påminnelse men annars tar jag det som ligger före och är nöjd med det.
Kommer att åka på två tjänsteresor inom de närmaste veckorna och det känns som ett förtroende att jag får åka. Min tidigare erfarenhet av resor i jobbet är väl, låt mig tänka, ungefär lika med noll…… Inom kommunens handikappomsorg fick man vara glad om man fick gå på kurs en dag inne i stan. Sen vill jag inte resa varje vecka, men det tror jag inte kommer att hända.
Tjing!

Full arbetsdag

Jag samåkte med maken i morse till jobbet, var på plats 06.35. Har sedan den största delen av dagen varit hos vår dörrtillverkande fabrik i Vännäs. En mycket intressant och givande dag för min och jobbets del. En av våra större kunder ville göra revision hos fabriken och det var intressant att se hur en sådan revision kan gå till. Hon som genomförde dagen var enkel och lättsam och jag lärde mig massor!
Men hemma var jag inte förrän 18.30 och nu ikväll är jag helt slut av de många intrycken och den långa arbetsdagen. Maken och jag kom på att vi måste åka till hans kusin som varit bussig och slipat barnens skridskor – lillasyster ska ha sina i skolan imorgon. Tittar varandra i ögonen och iallafall jag tänker:
Vem är tröttare? Vem orkar åka och hämta? Kan jag se lite tröttare ut så kanske jag kan slippa….? Jag har en snäll make han åkte trots att han också var trött och hellre ville se hockey på tv. Tack!

Lyssna på Favoritmorgon på Lugna favoriter imorgon på radion, kring 9-snåret…

Blåveckor

Nu pratas det på jobbet om att det är blå-veckor ända fram till påsk. Jag förstår att uttrycket betyder att det inte kommer några helgdagar eller andra ledigheter insprängda i arbetsveckorna men jag kan inte påstå att jag hört ordet tidigare. (Kan bero på att jag mest jobbat inom vården och att det alltid är oregelbunden arbetstid, blåveckor som rödveckor…)
Jag fortsätter ha mina lediga fredagar varannan vecka, så det känns riktigt härligt vad man än kallar veckorna.

Färgen är inhandlad till vardagsrummet och köket. Barnen hotar med matvägran men det har de inget för. På fredag kör jag igång tillsammans med mamma. Det ska bli så fint med vitt!

Barnen börjar bli stora. Det märker jag på att de inte går och lägger sig någongång på kvällen fastän föräldrarna har arbetsdag. Det är nytt att säga godnatt till sin tonåring, krypa ner i sängen och sussa flera timmar innan hon ens har tänkt tanken på att stänga av datorn och gå och ta lite kvällsfika. Men bara att vänja sig antar jag. Jag är glad att hon är hemma när jag lägger mig, det är mycket värt.

Granen har packats ner i sin kartong. Tomtarna börjar hitta tillbaka till sina även om de är utspridda i hela huset och jag inte ännu fått någon hjälp att bära tillbaka dem av barnen som drog fram dem. Jag blir ganska snabbt less på tomtarna de har liksom gjort sitt när det är andra veckan i januari.

Man kan ana att ljuset har vänt, har ni sett det? Solen står lite lite högre på himlen än den gjorde före jul. Vintern går åt rätt håll! Vi kommer att klara den mörka tiden även denna gång.

Målning

Nu har vi samlat krafter för att fortsätta med lite renovering här hemma. Väggarna i vardagsrummet och köket ska målas och det är skakat hand på att vi gör det under nästkommande helg. Ska ringa min färg&tapet-support ikväll för lite tips. Det är sanbbare än att köa i färgaffären…..

Barnen försöker på alla vis att få mig att ändra mig och behålla den terrakottafärgade väggen.
- Vi vill ha det som det alltid har varit!
- Vi är less på vitt och vitt och åter vitt!!
- Vi är faktiskt flera som bor här och en kan inte bara bestämma allt!!

Det tänker jag strunta i!!

Miljö

Nu ligger denna nyhet ute på SSCs hemsida.