Påskhelgen…

… jag var inte nöjd före helgen när jag visste att vi hade magsjuka i huset men faktum är att helgen blev riktigt bra på flera sätt. Vi har fått lov att umgås bara vi i familjen för ingen ville träffa oss och ingen ville få besök av någon av oss. Det har gjort att det har varit väldigt lugnt och stilla. Vi har varit trötta och fördetmesta är det någon som har legat och sovit eller vilat i vardagsrumssoffan. Vi har byggt lego och spelat Cluedo, spelat Buzz och sett film. Ätit lite emellanåt, men matkontot blev ytterst sparsamt denna påskhelg – ingen av oss hade särskilt stor aptit.
Jag såg Så som i himmelen någon av kvällarna och jag lever på det än. Jag tycker så mycket om den filmen!
Men jag saknar att inte kunnat gå i kyrkan en endaste gång i helgen!! (i ärlighetens namn så kunde jag nog ha gått både söndag och måndag men kom helt enkelt inte iväg…)

På mitt jobb har typ alla legat i magsjuka i påsk. Vi misstänker en påsktårta som serverades på onsdagen innan vi gick på ledighet…. Jag fick min smitta från annat håll då jag var hemma för vård av barn på onsdagen.

Jag har gjort vårens första joggingtur. *stolt*
Erisoft runt tog 34 minuter – inte alls så stolt, men det då finns det ju förbättringspotential….

Imorgon blir det lite mat och sedan teater tillsammans med Ingrid på mitt jobb. Trevligt.

Björn

I vår familj har vi fått en ny idol. Han heter Björn och vi är helt sjukt galna i honom och hans nummer från melodifestivalen. Barnen lyssnar 18 gånger på raken på hans nummer och kan vissa av dem ordagrant. På Lillasysters fritids ska man till hennes stora lycka sätta upp en musikföreställning i vår enligt traditionen. Gissa vem hon vill vara? (men hon är smart nog att inte berätta för någon av kompisarna vem hon vill vara, då kanske det är någon som vill härmas…)

We love you, Björn!

Lyssna igen!

GLAD PÅSK

Önskar alla läsare en glad påsk!

 

FY!

Min städiver på toan hjälpte föga.
Jag har legat i magsjuka idag, började må tjyvens så fort jag vaknade, Lillasyster ringde från skolan och ville bli hämtad vid halv tio. Maken hämtade jag upp mitt i arbetsdagen i Ursviken vid 10.30 – kraftigt illamående.
Tur att vi har en stor vardagsrumssoffa – vi har sovit ikapp alla tre, men jag började piggna till under eftermiddagen och har ätit lite.
Men usch för detta! Det är verkligen INTE roligt. Påskhelgen lär bli en stillsam familjehelg – ingen vill träffa oss på ett tag!

Kräksjuka

Josef ringde på min mobil igår eftermiddag och berättade att han kräkts på golvet hos en kompis. Det är inget roligt samtal att få strax före påskledigheten, men det finns inget man kan göra. 
Jag har varit hemma med honom idag och han har verkligen varit hängig efter gårkvällen och natten. Håller nu tummarna för att vi andra ska klara oss… försöker sanera toan med jämna mellanrum och byta handdukar, vi äter vitpepparkorn i förebyggande syfte. Man gör ju allt för att slippa.

Jag och en annan person som jag träffade igår har utmanat Gud! Vi ska be varje dag att han ska visa oss på en lösning på ett problem och har han inte visat något efter att tre veckor har gått så….. Ja, då tar vi saken i egna händer, för problemet ska vi ha ur världen hade vi tänkt! Jag ser fram emot att få ett bönesvar!

Konstateranden

Konstaterar del 1. Jag trivs hur bra som helst på jobbet. Att även måndag morgon känns ok måste vara ett bra tecken.

Konstaterar del 2. Köket som vi fått uppritat ser både fint och praktiskt ut. Men färgen på valnöt kommer jag inte sams med, det osar för mycket 70-tal! Måste hitta på nåt som stämmer bättre hos oss.

Konstaterar del 3. Pappas bil trivs jag bättre med än vår egen. Kan vara för att det märks när man gasar och inte.

Konstaterar del 4. Jag och min man har ett jämlikare förhållande än vi haft på länge. Bra!

Punkt.

Nyårslöften i mars

Jag hade sagt att jag skulle återkomma med hur det går för mig med de nyårslöften jag gav till nyåret. Jag tror jag ska göra det nu, för det känns som om jag inte klarat något av dem och behöver påminna mig själv om vad jag hade för ambitioner.
Klipp från mitt inlägg Nyårslöften den 1/1 2008:

I år har jag dessa löften:
* Inte äta godis
* Använda tandtråd
* Städa mindre
* Uppskatta det jag gjort i större utsträckning
* Kramas mer
* Oftare göra något med bara ett av barnen, det är för sällan…
* Fortsätta stavgå

Hur har det gått då?
* Jag äter godis som en gris, visserligen har jag haft uppehåll någon vecka men just nu äter jag helt galet mycket. Barnen fick tidigt påskgodis av mina föräldrar igår kväll och jag är redan skyldig Moa en påse Polly för jag har ätit upp hennes…. *skäms*
Imorgon måste jag ta mig samman och sluta igen.

* Tandtråden har jag använt kanske 10 gånger sedan nyår – bättre än ingen gång!

* Städat mindre tror jag faktiskt jag har gjort men det är ju ingen som har klockat precis…

* Uppskatta det jag gjort? Ja kanske i någon mån lite mer än tidigare…

* Kramats mer?  Japp!

* Bara göra något med ett av barnen? Nej, det har jag inte, men bra att jag fick en påminnelse…

* Stavgått har jag gjort en del och tänker fortsätta med det eftersom jag tycker om det!

Summa sumarum så är det godiset som har gått åt pipsvängen, det övriga hinner jag åtgärda innan det blir nya löften.

Idag har det varit innebandycup för våra storasystrar, en kom hem som vinnare i sin grupp och den andra som sista lag, men de har haft en kul dag och jag var med och såg två av matcherna. Har varit på jobbet några timmar och hann sätta igång larmet, det var pinsamt! Jag har gjort det en gång tidigare och var rädd att det skulle hända igen….men att slå av det när jag kom gick bra. Puh!
När jag åkte från jobbet så var det ingen som hade skrivit upp i ett block vid dörren att de var i huset och jag larmade alltså på och gick ut….
På parkeringen står Bosses bil och jag förstår att jag har satt igång larmet eftersom han är kvar i huset!! Jojo. Så var det. Det kanske är ett tecken att jag inte ska jobba mera övertid…….?!

Ny input, ny vana

Jag har gått en tredagars kurs i jobbet som handlat om att planera och genomföra interna revisioner inom kvalitet, miljö och arbetsmiljö. Det kan nog låta ungefär hur trist och tråkigt som helst (fast jag har själv valt att gå)… men det har det inte alls varit. Kursledaren var en riktig humorist som nästan gjorde föreläsningarna till stand-up-komik. Det är en bragd.

Flera trevliga kursdeltagare, bra innehåll i kursen, god mat och återbesök på min tidigare skola gjorde kursen till ett skönt avbrott i den vanliga lunken. När jag idag åter kom på jobbet så är det bara att konstatera att jag ligger tre dagar efter min tid! Jag kommer att måsta sitta ett par timmar och jobba i helgen för att hinna det jag åtagit mig att göra. Det känns okej eftersom jag valt det själv. Men jag känner att det håller på att hända något med min arbetstid, jag jobbar mer och mer och oftare och oftare övertid. Maken trodde jag var sjuk som tog arbete med mig på vår skidresa. Mina närmaste kollegor märker också att det hänt nåt.
- Hon svarar på mail när hon tagit semester!
- Det är oroväckande säger de med enad mun.
- Ta ett piller och känn lugnet, det är ingen som tackar för att du jobbar över!
Råden duggar tätt, men jag känner att det känns ok just nu. Det är roligt och det har faktiskt blivit en lucka i min kalender efter att jag slutat i styrelsen, det går inte att komma ifrån. Och vad fyller jag tiden med? Jobb av annat slag…

Inte klokt egentligen?!

Roligt!

Vi har haft en rolig långhelg tillsammans med Richardsons och Anderssons, tillsammans 15 pers i huset Richardsons hyr i Gällivare. Det blev riktigt nostalgisk lägerkänsla med madrasser och sovsäckar på golvet, även om jag och maken helt fräckt roffade åt oss ett enskilt.
Tack för oss och tack alla som bidragit med utrustning till vår stora familj!!
Nu pågår operation ”Övertala make” att vi ska skaffa egen slalomutrustning så att vi kan komma oss iväg fler gånger. Åtminstone vill jag att barnen ska få komma iväg till Vitbergsbacken i stan och åka nån kväll eller helg…

Min nacke har fått en törn och maken har samma gångstil som Zeb Macahan för han har ont i ett knä….vädret på hemresan var hemskt, men likafullt:
En jätterolig resa som jag inte vill vara utan!

En ny upplevelse!

Vi åkte ut till Dundret vid 10.30 i förmiddags och pulade en stund innan alla hade pjäxor och skidor på. Vi tog oss upp i liften trots att vi inte har åkt tidigare. Fick lite instruktioner hur man lämpligast börjar sitt åkande.
DET VAR JÄTTEKUL!! Jag är helt lyrisk över dagens upplevelse. Helt lyrisk! Solen sken, backarna var jättefina och lagom branta. Barnen var nöjda och duktiga. Vi har haft det helt underbart och vi är sålda på detta med slalom. Vi vill fortsätta åka!
Mör är man i kroppen men imorron åker vi igen, det är givet!