Orolig!

Egentligen är detta inget jag vill lägga ut för allmän beskådan men nu bara blir det så för jag håller på att gå i bitar av oro. Vår äldsta dotter äter inte så mycket som hon ska. Hon har minskat sina portioner till en liten fjärdedel och har minskat i vikt den sista tiden. Vi pratar med henne och hennes kompisar är väldigt medvetna och de pratar med henne. Hennes skolsköterska har också hjälpt till men vi känner det som om vi inte kommer någon vart. Hon tycker att hon äter som vanligt och är alltid mätt!
GODE GUD hjälp oss! Vi älskar vår Moa och vill inte att hon ska få en massa år förstörda bara för att hon inte mår bra och känner att hon duger som hon är. Ge henne lusten att äta tillbaka!! Och om vi kan hjälpa så visa oss hur….

Jag tar all hjälp jag kan få och har en del goda kontakter jag har bett om råd hos. Tack! Vi drar oss inte heller för att ta professionell hjälp nu när vi känner att vi inte kommer framåt.

Annars så har de senaste veckorna varit ett race utan like. Jag känner att jag nu kan varva ner lite och ser några lediga dagar och kvällar framför mig. Maken är slutkörd efter racet som kulminerade i helgens Joypeak festival då han både var chaufför under förra veckan och konferencier under hela lördagen.
Peter, du är värd att vila nu! Jag älskar dig!

Till midsommar ska vi på husvagnscamping hos kompisar med ”campingplats” – MYSIGT!
Nästa vecka har vi siktet inställt på några nätter i svärföräldrarnas paradis i Boviken. Vi jobbar och barnen är där och får full markservice… är vädret bra kan det bli sommarens bästa vecka!

Godnatt från Malin som trots allt känner sig på banan igen efter veckor av ingen tid till bloggning!