Året som gått

Nu är vi hemma igen efter vår tripp till svåger, svägerska och kusiner. Jag gillar att vara borta ett par dagar för jag uppskattar det vi har här hemma än mer när jag kommer hem. Nya köket. Kissen. Pippisarna. Julgranen som är väldigt full med saker och ser amerikansk iår. Brasan. Och det andra.
Tänkte faktiskt ta och summera året som gått, men kanske ändå mest för min egen skull. Jag tycker om att utvärdera och se att det hänt många bra saker. Att jag lärt mig nytt och att familjen har gått igenom saker tillsammans. Formulera i ord det som hänt. Därför vill jag göra det.

Mitt år 2008
Januari
Så snart julsakerna var bortplockade så målade jag med mammas hjälp om vardagsrummet och köket till fräscht vitt. Mycket nöjd med resultatet. Vi köpte också en ny stor skön soffa som vi rymms många i, min mormor och morfars fina gamla soffgrupp hade gjort sitt.

Februari
I februari fick jag tillfälle att åka till Kiruna och Jukkasjärvi på jobbresa. Ishotellet var mäktigt att se och en konstupplevelse som slår det mesta. Maten på hembygdsgården intill var fantastisk.
Peters morfar Konrad går bort efter ett långt och rikt liv. Det är en förmån att vi fått ha honom i livet ända till 93 års ålder. Moa och Fanny är med på begravningen och jag tror att det var bra, men att det påverkade dem en hel del.
På EFS Ursvikens årsmöte blir jag avtackad som föreningens ordförande och det var mest en skön känsla att ha tagit beslutet att sluta i styrelsen. Jag känner att jag behövs bättre i familjen än i styrelsen just som det ser ut i mitt liv nu. Att jag återkommer är mycket troligt eftersom jag trivts så bra i styrelsen.

Mars
Under barnens sportlov åkte vi under ett par dagar till Gällivare med kompisar och provade åka slalom för första gången. Vi blev tända att fortsätta för vi hade två helt ljuvliga dagar i backen. Och trevliga kvällar med kompisarna.
Vi börjar planera för ett nytt kök. Elektrolux kommer till oss och ritar ett förslag som vi gillar.

April
Filippa har 8-årskalas för både kompisar och släkt. Jag jobbar rätt mycket men har i stort sett valt det själv. Att få en bärbar dator innebar att det var lättare att ta med jobb hem och fortsätta några timmar till fast arbetsdagen egentligen är slut. Jag och Peter åker till Umeå och bor på hotell en helg när jag är på bolagsstämma för LF Västerbotten.
Fotbollen är i full gång för de tre äldsta barnen tack vare nya konstgräsplanen. Det ser kul ut med grön plan och snö runt omkring.

Maj
Föräldramöten och avslutningar avlöser varandra. Barnens skola ska omorganisera till hösten och det är många möten bara kring det.
Vi åker till Ikea i Haparanda för att kolla deras kök. Jag mår gott av att det är en del varma dagar i maj. Jag vet inte hur det gick till men jag blev lagledare i Fannys fotboll även om jag inte alls tänkte eller ville. Tur att vi är flera föräldrar kring laget förutom tränarna.
Vår katttjej får tre fina ungar och det är fascinerande att få vara med och skåda hur hon vet hur hon ska sköta om de små. Tindra, Teo och Totte blev deras namn.

Juni
Åker en dag på EFS distriktskonferens i Umeå som ombud. Glad för att det blev av, det är en sån styrka att se att vi är många i rörelsen. Skolavslutning och sen fotbollsskola veckan efter det, tre av barnen är med där. Midsommar firar vi med tre andra familjer i Lund. Övernattning i husvagn och sedan en tur till Piteå havsbad under resten av helgen.
Vi söker hjälp till vår äldsta dotter som har en ätstörning. Vi är helt öppna med det och berättar för våra kompisar, på våra jobb och för andra. Oron är stor för hur det ska gå för henne och vi försöker på alla möjliga sätt försöka få henne att äta mer än hon gör. Inget hjälper dock.

Juli
Vi får semester och tar husvagnen och åker till Peters bror med familj. Det kändes skönt att vi kom oss iväg även om det inte var som vanligt i familjen. Moa väljer att åka med kusinerna på deras resa till Skåne när vi åker hemåt efter en vecka.
Några kära vänner som är hemvändare kommer på besök hos oss och vi hälsar på bl.a i min kusins stuga där de har en pool som är varm.

Fortsättning följer nu ska jag gå och sova!

Annandag jul

Började dagen med att gå Sigrids promenadstråk och konstaterar återigen att det är vackert här på landet, i morse var åkrarna gnistrande i frost och morgonsol.

På eftermiddagen har vi gjort en tur till Enköping och varit i en lekpark tillsammans med barnen. Maken blev åksjuk (inte jag!) när vi testade slänggungan!!
Jag, Moa och Filippa hann också kolla rean i några butiker, men det är först imorgon vi har tänkt ägna dagen åt shopping i Västerås. Synd bara att kassan är skral så här efter alla mina turer på stan under december och att vi inte ligger i fas med utbetalningar från Försäkringskassan. Det är synd.

Ikväll har jag suttit och läst bloggar istället för att se Mamma Mia på husets hemmabio. Ingrid hade en spännade fråga på sin blogg. Hur hinner folk hålla kontakt med sina vänner när man jobbar heltid, har hus och barn? Jag svarade henne så här:
Spännande ämne, tycker jag!!
Jag tycker att jag är ganska bra på att odla kontakten med mina vänner. Om jag får säga det själv. Och det ser väldigt olika ut för de olika vännerna, och det kanske är det som är grejen. Med en så ringer jag och kollar innan jag får min kvällspromenad om hon ska gå med mig. Med en annan så bokar jag in en lunch mitt i arbetsveckan. En annan skickar jag mess till nån gång emellanåt och vi behåller kontakt på så sätt. Många träffar vi familjevis på lördagkväll och äter en god middag ihop. Några andra har jag junta ihop med, andra ser jag i kyrkan på söndagarna…. det finns inget rätt eller fel det viktiga är ATT man har någon form av kontakt.
När kommer du förbi hos mig??

God fortsättning på julhelgen
(Fanny håller på att lära mig att man ska använda smileys, det blir mycket roligare att läsa då och inte så tråkigt vuxet) (Hon måste lära mig funktioner i telefonen också ibland)

Juldagar

Julafton
Vi hade en fin julafton igår. Och vill man kan man faktiskt säga att det också snöade ute. Det var minimalt, men ändå snö.
Barnen var inte ute på hela dagen och det blev en del småtjafs syskonen emellan som det har lust att bli en sån stor dag som julafton.
Julbordet var riktigt riktigt gott. Kanske inte dignande men med allt vi ville ha och dessutom väldigt smakrika rätter. Rökt ost. Wästerbottens sill. Brysselkål. Ha, jag lärde mig uppskatta brysselkål igår! Grillad skinka var en höjdare. Jansson och sillsallad och annat gott.
Tomten gjorde också ett gott intryck på mig. Faktiskt den roligaste tomten jag träffat på många år. Han tog sig tid och delade ut alla julklapparna och läste alla rimmen. Lite portvin med sugrör gick ner också mellan paketen, det uppskattade tomten i Grillby. Vår Filippa var i sitt esse under julklappsutdelningen och visste vem som skulle få alla paketen, dem hade hon full koll på.

Juldagen
Idag har vi tagit det ganska lugnt. Mina flickor fick handarbeten av svägerskan och de satte igång idag. Filippa gör en jätteläcker boa genom att knyta små bitar av ett flerfärgat garn på en tråd. Hennes tålamod är enormt om man betänker att hon bara är åtta.

Fanny stickar ett rött stycke som ska krympas och tova ihop i tvättmaskin och i slutändan bli ett par sköna tofflor.

Moa fick fortsättningen på halsduken hon fick på födelsedagen som hon stickat klart (och dessutom fått ett betyg för av syslöjdsläraren). Nu ska det bli en matchande mössa. Själv stickar jag vantar till Fanny i svart ullgarn.
Hemmabio har vi också haft, Kung Fu Panda. Jag mer hörde filmen än såg eftersom jag stickade samtidigt.
Jag tycker vi har det väldigt lungt och skönt här, vi hinner prata mycket om allt från fullgubbar till lajv. Strunt och viktigt i en salig röra. Det enda som jag störs av är att mina små inte kan vara sams stundvis under dagarna. Jag tycker inte det finns en enda anledning till att vara på dåligt humör och snål om det man har, men likväl är det så. Hör det jullov till, eller? Vad säger ni till era barn när de är tråkiga i tonen och snåla? Måste man alltid utse en syndabock? Jag har inte så lätt för att bli irriterad i vanliga fall men detta är något som får mig att gå igång. Jag tror det är för att jag känner mig  så misslyckad som förälder. Jag vill att barnen ska ha förstått värdet av att försöka lösa saker tillsammans och fortsätta vara sams även om man tycker olika om något. Jag känner mig misslyckad för jag tror att det beror på att barnen inte känner sig sedda tillräckligt, det är därför de måste kämpa för att få uppmärksamhet på annat sätt. Jag känner det så, men det är förmodligen inte så.
Nu är det natt.

God Jul önskar familjen E

 

..så kom det iväg ett julkort till slut. Iår blev det miljövänligt via mess och mail. Det går bra det med tycker jag, vi får också färre och färre julkort med posten.
Vi har det mysigt tillsammans med familjen Renklint i Grillby. Idag har vi klätt gran, haft skinka i ugnen, rimmat till julklappar, skickat julkort och lite sånt pyssel så här dan före dan. Barnen mår gott när de har storkusiner som leker och ger dem uppmärksamhet.
Mamman fick också en skön promenad i eftermiddagssol i ett grönt Grillby. Det har ringt en del (nåja två stycken iallafall) gamla vänner som man inte pratar med så ofta. Det är en fördel med att höra av sig via julkort en gång per år. Man tar sig i bästa fall i kragen och ringer det där samtalet som inte blivit av tidigare. Och kontakten hålls vid liv. Jag tycker om sånt, att man finns där för varandra och vill höras även om det är långt mellan samtalen och ännu längre mellan besöken.

Ny smakupplevelse i kväll: rökt ost, hemmabakat tunnbröd med sesamfrö på och till det en vit glögg. Mmm… och det här är bara en försmak av julens mat.

Önskar nu alla mina läsare en riktigt god jul och vill också tacka alla er som kommenterar då och då på min blogg. Det är ni som ger motivation att fortsätta skriva i den här formen.

Jultid

Ett inlägg innan läggdags, jo, det vill jag hinna med.
Vi har packat och åker imorgon bitti till Svåger och Svägerska och barnens kusiner i Grillby. Vi har aldrig rest bort över julen så det känns roligt att göra nåt annorlunda.
Jag har inte haft anledning att känna julstressen komma, däremot har jag varit flitig på stan de senaste tre lördagarna. Förra lördagen fick jag beröm av min make. Han tycker att det är bra att jag gillar att shoppa!! (man borde ha spelat in det och sparat till passande tillfälle…) Jag har inga problem med att trängas lite på stan i december och leta julklappar, det är okej. Han har ordnat sina julklappar på nätet, det är också en variant om man inte är förtjust i att springa på stan med alla andra julklappsletare.
Lördagkväll med glögg i goda vänners lag blev väldigt rolig. Vi spelade spel och fick veta både det ena och det andra om varandra. ”Lika par leka bäst” kategori Erotik….mer säger jag inte. 
Ikväll var det lilla julafton hos mina föräldrar. Bror och hans familj har kommit hem från långsemestern i Thailand och det var mysigt att ses igen. Och höra hur de haft det förståss.
Vi höres, jag tar med mig datorn på resan så kan man kanske få iväg årets julkort och så.

3:e advent

Idag var vi i kyrkan hela familjen! Det har nog inte hänt sedan i våras av olika anledningar och det var härligt att få vara där igen. Knökfullt med barn och äldre och många som ger en klapp på axeln eller en varm kram till mig och min man.
- Roligt att ni är tillbaka!
Det blir varmt och gott inombords, jag trivs i min kyrka för där finns alla de varma och goa människorna som bryr sig om oss och vi om dem. Gott!

Fanny var lucia i år och hon var sååå nervös innan att hon skulle typ brinna upp. Allt gick bra och hon var så vacker när hon stod framme i kyrkan, med ett gäng på kanske 40 yngre barn i luciatåget bakom.

Efteråt blev det promenad och prat med maken på tu man hand. Man får ta tillfällena som ges.
Glöggat och tvättat och surfat runt. Förlorat i den försvunna diamanten mot Josef. Pratat med svåger Lars och hörde att Johannes flickväns familj är Ljusmissbrukare så här års! Då tänkte jag att det skulle jag också lätt kunna bli… och tände ett gäng ljus bara för att jag liksom fick ett ord för en av mina åkommor!

Vi har under hösten knutit kontakt med ett flertal andra familjer där ett barn har en ätstörning och idag fick jag höra om en annan bekant familj som har samma bekymmer. Det finns så mycket att prata om, mitt behov av att prata har inte avtagit, tvärtom. Och det är lika skönt varje gång att få höra att andra har lika knepiga situationer med sina döttrar. Det har varit lika mycket bråk och tokigheter i deras familjer och det är skönt att höra att man inte själv är helt knäpp.
Läste nyss ett inlägg på en blogg som värmde mig så. Det var en anorektisk tjej på arton år som skrivit hur illa hon behandlat sin mamma. Mamman ställde verkligen upp, tyckte tjejen, men anorexin sa åt henne att vara otacksam och arg tillbaka. Och tjejen förstod att mamman var förtvivlad och ville nog tacka henne i blogginlägget.
Det var starkt att läsa. Jag tror att vi kommer att få tillbaka kontakten med vår dotter ganska snart, allt tyder på att det går åt rätt håll även med kommunikationen. Jag gissar att det är en tröskel som är hög att komma över när man varit tyst så länge som hon varit.
Vi står med öppna armar den dagen det är läge för en kram.

8 saker jag ser fram emot…

• Åka till Grillby och träffa svåger, svägerska och barnens kusiner över julen
• Träffa min bror och hans familj när de kommer hem från Thailand
• Julmat med kompisar nästa lördag
• Lediga dagar i jul och nyår tillsammans med min familj
• Sommar och värmebölja (lär få vänta ett tag…)
• Tänk om vi fick till en slalomresa i år igen…
• Den dagen när min äldsta dotter vill prata med mig igen
• När vi kan åka till Italien igen

8 saker jag gjort idag…

• Återställt ett gäng låneböcker på biblan
• Värmt glögg, två gånger
• Åkt madrass i vår lillbacke med Filippa
• Dammsugat fågelfrö i mängder sedan kisse vält fågelburen. Grr..
• Surfat runt på de bloggar jag har som favortier på min bärbara
• Ätit godis
• Sett sexorna förlora mot sjuorna i innebandy på högstadiets luciavaka
• Kört rätt många korta sträckor med bilen

Hur hinner vi jobba?

Ikväll ställer jag frågan till min man. Hur är det möjligt att vi hinner med att arbeta båda två på heltid, i vanliga fall? Jag förstår det inte riktigt just nu. Man blir fartblind, tror jag. Hinner inte se att barnen har massor de vill säga om det finns en vuxen som stannar upp och lyssnar. De vill gärna spela ett spel om det är någon som erbjuder att spela en stund.
Nu är en av oss hemma på heltid, den andra jobbar och det är ändå saker att göra hela tiden. Ändå barn som inte får den tid de vill ha. Ändå tvätthögar som växer till berg (även om berget är mindre nu).
Jag ska försöka komma ihåg det när vi är tillbaka i rullarna igen. Tåget går väldigt fort och det är en risk med det. Att vi missar våra barn i den höga farten.
 
I morse var det skolkonferens, dvs ett möte om min dotters skolgång. En uppföljning hur det gått de första fyra veckorna på hemmaplan och en planering för de första veckorna på nästa termin. Det har gått som en dans, vill jag påstå. Hade inte alls förväntat mig att hon skulle ha klarat det så bra som hon gjort. Nu har det jobbigaste nog varit att slå ihjäl de håltimmar hon haft, ibland hela eftermiddagar.
Vi startar nästa termin med att hon är med på alla ämnen utom NO. Jag och maken fortsätter att växelvis vara hemma och sitta med vid måltiderna. det känns rätt och nödvändigt för att stävja att hennes anorexi tar ny fart.
En stor eloge till Örjansskolans personal, de ställer verkligen upp för att göra det så smidigt som möjligt för min dotter och för oss. Mentor Lina är en pärla!

Jag har ikväll återupptagit mitt engagemang i EFS föreningen, om än med ett mindre uppdrag. Sitter i valberedningen  och det är dags att se till att vi har en fulltalig styrelse nästa år och lite andra poster tillsatta. Det är ok att starta om igen, jag har verkligen legat lågt med föreningen sedan jag slutade som ordförande i februari. Det kanske var nödvändigt, vad vet jag.
Godnatt och amen.

På Wayne´s

Jag har hört att man är ung så länge man förvärvar nya vanor och träffar nya vänner.
Jag är ung.
Min nya bekantskap och jag tog en latte på Wayne´s och kände lite på varann. Jo, det här kan bli nåt. Kemin tror jag stämmer och sedan kan man uttrycka sig som att vi sitter i samma båt. Om man säger så.
Nästa date hoppas vi kan bli till veckan.

Jag har problem. Det finns alldeles för mycket av det goda den här årstiden. Jag är hemma i veckan och jag hinner många gånger till burken med knäck ute på balkongen. Ännu fler gånger ner i skumtomtarna i skafferiet. Makens senaste pepparkakor är också goda. För att inte tala om mina saffransbullar med extra mycket mandelmassa. Och då har jag inte nämnt att jag är galen i torkade fikon, ätit två förpackningar redan i advent. Lakritskolan blev inte heller så tokig.
Jag skulle behöva en sockersanering. Finns det någon sån behandling?