Ut med det gamla..

…och in med det nya!
Jag har ”tjuvtagit” bort lite julsaker i afton när övriga familjen inte såg på. Nu är jag färdig med tomtar och röda dukar. Det är inte min familj och de ville absolut inte ta bort några julsaker. Visseligen hade vi inte tagit fram så mycket av sånt, men nu är jag less på det. Ljuslyktor och ljuskransen i köksfönstret är ok att ha kvar. Julgranen får står kvar för husfridens skull kanske en vecka till…
Idag har vi varit med barnen i Kamelryggen (en liten men brant pulkabacke på gångavstånd från oss) och åkt madrass en stund, men det är kallt ute, minus 12 eller så, så det blev inte så lång stund innan vi ville hem och dricka varm choklad. Men jag är nöjd när vi gjort något tillsammans och dessutom varit ute och fått lite rosiga kinder.
Imorgon jobbar maken och jag och barnen åker på Edda och badar och träffar kompisar som är i Skellfteå på besök  över nyåret. Jag är inte badsugen (vem blir förvånad??) men barnen är stora nog att bada själva och jag kan sitta bredvid och titta på, dricka latte och prata. Låter mycket skönare i mina öron.

Året som gått del 2

Augusti
Kampen om att äta mat fortsätter. Moa väljer att växelvis bo hos antingen mina eller Peters föräldrar. Föräldrarna gör ett fantastiskt jobb och stryker inte bara medhårs utan försöker få vår dotter att förstå att hon är sjuk och behöver hjälp. Den 21:a augusti träffar hon sin ordinarie läkare för första gången och blir inlagd på BUP avdelning i Umeå på studs. Hennes tillstånd är inte livshotande men nära nog. Det är chockartat för oss alla, men samtidigt en lättnad att vi äntligen får hjälp.
Jag och Peter turas om att bo hemma med syskonen och hos Moa på avdelning. Det är tufft på många sätt.

September
Hemma rullar det vidare med skola, jobb, fotboll och det andra. Men nog är det väldigt konstigt att inte vara hela familjen på samma ställe. Orken räcker bara till det nödvändigaste som att vara med barnen och hålla efter här hemma. Efter ett par veckor på skilda håll så bara måste jag och maken få träffas och får något dygn tillsammans.
På avdelningen är det tufft. Moa sondmatas och svälten börjar hävas, men ju längre vi är där så förstår man att det är en lång resa till ett friskt liv.

Oktober
Moa fyller 14 och blir firad av familj, släkt och kompisar trots att hon är inlagd.  Det funkar och hon verkar vara glad över besöken.
Jag inser att jag inte orkar att jobba längre när jag är på hemmaplan. Då behöver bara jag ladda batterier och bara ta det lugnt. Det var ett klokt beslut, energin räckte inte till. 
Moas läkare tar beslut att ta bort sondslangen och hon ska istället äta på matschema. Det går jättedåligt, det är ytterst lite som blir uppätet och efter något dygn är hon uttorkad och slangen sätts tillbaka. Jag tror att det var det som fick Moa att bli motiverad att ta till den hjälp som hon hade runt sig på avdelningen. Nu ville hon ha hjälp att ätträna!

November
Vi får komma hem efter en bra vecka i lägenhet i Umeå! Först på permission och sedan blir Moa utskriven. Hon har kommit igång att äta och sondslangen behövs inte efter några dagar på hemmaplan. Hon gör såna stora framsteg och vill verkligen bli frisk. Det är mycket som är nytt att komma tillbaka till men nu finns det en sån vilja hos henne. Tack gode Gud att det har vänt!
Vi börjar också så smått hitta tillbaka till vår vanliga vardag igen. Åka på badhuset tillsammans. Äta på resturang. Vara med kompisar. Göra det vanliga. Det är hur skönt som helst att få vara tillsammans. Som vi uppskattar det…

December
Vi är hemma varannan vecka och varannan jobbar vi. Jag tycker det är kul att komma tillbaka på jobbet, trivs. Hinner vara mera hemma, hinner göra advent och se fram emot en härlig jul. Vi bestämmer oss för att åka till Grillby över julhelgen, även om det känns lite spännande.
Moa har på kort tid visat att hon är en kämpe, hon vill ha tillbaka sitt friska och sunda liv. Förutom framstegen med maten så går det framåt med vår kommunikation också.
Jul med släkten. Mat i massor. Nyår med kompisar. Mat och gott. Moa klarar det så bra och ingen är gladare än hennes omgivning.

Malins lärdomar i år:
1. Familjen är nummer ett! Allt annat är inte värt något i sammanhanget.
2. Vi är kompetenta föräldrar!
3. Våra vänner är de bästa man kan ha. Det sociala skyddsnätet fungerar!!
4. Min make är den bäste!

Ja, det här blev långt och jag vet inte om det var av intresse för någon annan än mig själv heller.
Nyåret är firat på traditionellt vis för oss, i goda vänners lag med god mat och dryck, många glada barn, lekar, mera mat och lite fyrverkerier. Tack Figge och Stina för en trevlig kväll hos er!
Jag är bra på att avge nyårslöften men dålig på att hålla dem. Iår har jag bara ett och det är att sluta med godis. Det har jag varje år och brukar klara det i två veckor eller så. Vi får se hur det går 2009.
Tjolahopp och Gott nytt år!