Sköna dagar

Vardag och helgdag ser väldigt lika ut nu när det är jullov, det är härligt att vi har lite sovmorgon och tar det allmänt lugnt hela familjen. Maken har visseligen jobbat någon strödag men det hindrar inte att vi andra fortsätter att vända lite på dygnet.
Idag har jag tagit en promenad i kylan med en kompis. Lagat kulinariska nudlar till middag och handlat efter det. Spelat lite spel med Fanny och annars bara tagit det lugnt. Njuter av det.

Jag är en aning frustrerad. Och med all rätt tycker jag. Jag vill så gärna vara ett bra stöd för min dotter som har en ätstörning. Och visst, vi lagar mat och serverar den på de tider som hon ska äta. Vi ser till att hon äter upp. Punkt.
Jag skulle också vilja vara hennes bollplank. Skulle vilja höra hur tankarna går i hennes huvud och hjälpa henne att sortera dem och förhoppningsvis peppa henne att fortsätta på vägen mot ett friskt och härligt liv. Men det är segt med orden, då det handlar om monolog från min sida. Jag kan säga det jag vill till henne men det är svårt och man känner sig som en bandspelare när man inte får något tillbaka.
Frustrerad för jag vill stötta men upplever att jag inte kan göra det. Men ett som är säkert är att vi kommer att kämpa med henne och vara vid hennes sida hela vägen. Jobbet kommer i andra hand. Engagemanget i kyrkan kommer i andra hand. Vänner i andra. Allt annat också i andra hand. Barnen först!