Glad och stolt

Bara helt kort vill jag skriva att jag är så glad för min dotters skull. Moa som har varit så sjuk så sjuk i sin ätstörning under sommaren och hösten hon har kommit så långt på sin väg tillbaka. Stolt är jag över hennes framsteg och glad.
Hon har sovit över hos en kompis i helgen och det är stort. Hon har provat äta med en annan, nästan obekant, vuxen när hon var på konfadag i lördags. Hon har ätit mer än hon behöver, tagit extra fika på en kompis kalas i fredags. Jag är så imponerad! Anorexi-häxan som bor i henne får hårt motstånd nu och snart får vi hoppas det inte är mycket kvar av hennes kraft. Moa är värd guldmedalj så som hon kämpar för att bli frisk.
Det är också roligt att hon gör framsteg i relationen till oss föräldrar. Vi har varit rätt så utfrysta och hon har avvisat oss på många sätt, men nu känns det som om det inte är länge kvar innan vår relation kan bli som förut igen.

Tack Gud för att du är med i vårt liv!
Moa, du är så älskad så det finns inte mer! Kram!

Slapparsöndag

Idag är det slappt här på Soldatvägen. Har precis vaknat efter en timmes lur i soffan skavfötters med maken. Lite missövd som jag brukar bli när jag sover på dagen. Skickade ut de två barn som vi har hemma för tillfället och gormade lite om att det blir för mycket skärmtid och för lite frisk luft. Det hade effekt och nu leker de i vår lilllilla backe på gården.

Det luktar apa i huset. I synnerhet i och kring micron. Sonen glömde att han micrade en macka med smör och ost på i morse och den blev hårdgrillad. Well done! Så pass well done att det välde ut rök ur micron och vi fick vädra huset efteråt. Usch vilken lukt. Men tur ändå att vi var i köket och hann stoppa det hela vid rökutveckling…
Och igår kväll höll jag på att elda upp en träljusstake….