Möten

- Mamma, hur många möten har du egentligen på en vecka??
Frågan från lillasystern är befogad. Det är många möten. Flera barn, flera aktiviteter, flera föreningar vi är med i… det räcker till och det har lust att gå i skov det här med möten.
Ikväll var ett synnerligen positivt möte. Föräldramöte med information om Örjanskolans fotboll- och innebandyklass från och med hösten -09. Två mycket engagerade lärare som ska vara ansvariga och en rektor som sagt ja och också verkar positiv till det nya. Fanny som börjar sjuan till hösten ska gå fotboll, men funderar också på innebandyn som är under vintermånaderna när inte konstgräset går att använda. Kul! Undrar när rektor Göran fick en spontanapplåd på ett föräldramöte senast??

Imorgon föräldramöte om Lippans fotboll. På torsdag en träff om församlignsutveckling. Fredag stämma i Umeå….
Men alla veckor är inte lika mötestäta,  tack och lov!

Har du läst Kärlekens fem språk av Gary Chapman? Jag har och jag läser den för jagvetintevilkengångiordningen nu. Den är så bra!!! Den handlar om att uttrycka sin kärlek så att ens partner eller ens barn förstår eller egentligen på det sätt som de vill bli älskade på. Dewt går att öva upp förmågan och det kan rädda den mest trista relation! Jag tror helt och fullt på konseptet och rekommenderar boken till alla. Läste igår med mina barn i åtanke. Sonen ville i morse få ryggmassage och det fick han en liten stund. Han njöt och ville sedan ge sin mamma samma behandling. Kärlek. Ge och få kärlek på sonens vis.

Jag fick även massage på jobbet av ett proffs idag. Vilken förmån det är att en massör kommer varje vecka till vårt kontor och vi får för en mycket rimlig slant rygg och axlar masserade. En mycket väl investerad halvtimma om jag ser på mina kollegor som har 25 och 30 år i en kontorsstol och dåliga ryggar flera av dem.

Godnatt och don´t worry, be happy… (min nya ringsignal)

Händer just nu

Jag har i helgen konstaterat att jag inte är mig riktigt lik. Maken hade ett förslag på hur vi skulle kunna fixa till i hallen och göra övergången till det nya köket riktigt fin. I vanliga fall nappar jag på sånt och går igång och vill köpa tapeter imorgon och fixa det hela så snart som möjligt. Nu blir jag bara trött. Skulle inte tro att det blir något gjort åt vår hall än på ett tag. Jag har energi så att jag klarar vardagen och hinner återhämta lite nytt krut under helgen, men energi över det är det inte att tala om. Det har varit en tuff höst, ett tufft år och detta är sviter efter det. Jag behöver bara få ta det lugnt, göra nåt trevligt med familjen men i övrigt inte särskilt mycket. Och så får det bli. Renoveringar hinner man ta sen.
Mailade med svägerskan i Grillby idag och hon påstår att det finns familjer där energin aldrig räcker till för ommålningar och andra renoveringar. Jag tror hon tänkte på en särskild…  och hon poängterade att jag absolut inte skulle ha dåligt samvete över att jag inte orkar fixa som jag brukar. Det har jag inte heller. Inte alls.

Vår söta katthona är riktigt riktigt tjock nu. Otymlig och tjock. Vi väntar på hennes nedkomst inom kanske en vecka. Jag hoppas och håller tummarna för att jag får se på, att jag inte är på jobbet som vid förra tillfället när hon hade fött i kattlådan. Fast om jag inte hinner vara med på hennes nedkomst så kan jag ju skylla på det och vilja ha kattungar även nästa vår… de är ju så söta! (jag vet att jag förtränger att de rör sig väldigt mycket och kissar en del inne när de blivit ett par veckor gamla…)

Innebandysäsongen är slut och fotbollen har tagit vid. Våra tjejer är det som har börjat träna, vi är så lyckligt lottade att de har träningstider på konstgräset och kan spela ute redan nu i mars. Det ser för galet ut att intill gräsplanen så går skolans skidspår, det är som två årstider på samma gång!

Idag har Moa varit på läkarbesök på BUP och jag och maken var med. Det är så fantastiskt att kunna sitta tillsammans med Moa och berätta för läkaren, som både skrev in henne i augusti och mötte henne efter utskrivningen, att allt flyter på och det finns inget som vi inte tycker fungerar. Moa får många lovord av sina lärare, från sin praoplats, från oss föräldrar och andra. Vi tycker verkligen att det fungerar bra och hon har tagit stora kliv mot att bli helt frisk från ätstörningen. Halleluja! Läkaren sa att hon skulle suga på den här karamellen hela veckan, det är inte så ofta som hon får en sån solskenshistoria berättad sa hon. Den bjuder vi så gärna på!

Onsdag

Är på plats på jobbet. Det är helt ok. Morgonkaffet smakar gott. Solen lyser ute. Två möten idag på jobbet och en del uppgifter att bita i. I kväll när jag jobbat klart ska jag och Marica gå ut och äta. Jag är glad. Det blir en bra dag.

Har tränat två kvällar på raken. Spinning suger. Step är kul.

På banan igen

Maken har jobbat sin lite mera intensiva arbetsvecka i veckan. Den andra i ordningen och den var mycket mycket bättre än den första. Men likafullt intensiv. Han jobbar, äter middag och sover, känns det som. Och när det är fredag kväll är vi trötta båda två och lite sådär smågnälliga för vi har inte haft tid att prata ordentligt. Inte kramats mycket alls. Inte sett varandra och inte fått bekräftelse. Vi behöver det. 
Men efter middagen i går så fick vi en lång pratstund i soffan. Mycket kram och puss och så är vi på banan igen. Livet känns härligt igen!

I afton har vi invigt vår nya fonduegryta. Med tre fonduerätter, ostfondue, köttfondue och sedan choklad att doppa frukt i. Ska det vara så ska det vara! Jag är proppmätt men det blev en riktig god helkväll tillsammans i familjen.

Konsten att vara nöjd

Läste ett inlägg på Rogers sida om att vara tillbaka på jobbet, som jag kände igen mej så mycket i. Min kommentar till honom blev denna:

Jag känner så väl igen mig i dina tankegångar. Jag är så nöjd att vara tillbaka på i princip heltid igen på jobbet. Det är normalt. Det är friskt. Det är en förmån att ha ett jobb och dessutom få trivas med det man gör. Att ta vara på och vara rädd om sina vardagar är något jag vill sträva efter.  Annars står man ju där med skägget när dagar blivit år och åren blivit ett helt liv.

Vackra böcker

Vi har en hel del fina kokböcker i vår ägo och idag kom jag på att de inte kommer till sin rätt inne i skåpet med papper och annan bråte. Valde ut de jag tycker är fina eller de som jag gillar bläddra i och inspireras av. Och la fram dem i köket på bardisken. Vackert! Och kan hända att böckerna kan ändra lite på vardagsmiddagsmenyn här hemma, då var det ett riktigt bra drag av mamman! Falukorv i all ära men det finns bättre att hämta här:

En tanke

Skickar en tanke och en varm kram till mina två kollegor som är hemma och är sjuka. Jag har ju rätt bra kontakt med han där uppe som en av dem sa när det var som deppigast….
Jag ber för er båda. 

Prioriteringar

På morgonen när väckaren ringer är det prioritering direkt. Snooza eller inte snooza? Vill jag ha tid att läsa tidningen? Oftast snoozar jag inte eller max en snoozning. Jag är ju en morgonmänniska. Väl uppe så är det prioritering. Ska jag satsa på en lång skön dusch, lägga ner tid på att sminka mig eller ska jag läsa tidningen i lugn och ro? Allt brukar inte rymmas innan det är dags att åka. 
På jobbet är det många typer av prioriteringar. Vilken uppgift är det bråttom med? Vilken är viktig och vilken kan vänta? Vems önskemål ska gå före? Vem är mest lämpad att göra uppgiften? Ska vi satsa tid på det ena eller det andra?

Hemma prioriteringar. Ofta. Vem ska få nya vårjackor och vilka behöver nya täckisar? Vill jag träna eller måste jag tvätta och diska? Ska jag ta bråket om läggtid med den äldsta och är det värt mödan att strida när datortiden blir på tok för lång?

På det stora hela så gillar jag att ta dessa stora och små beslut som tillsammans är min vardag. Någon dag kan det kännas väldigt väldigt skönt att bara få låta dem bero. Ta en paus från dem. Om jag varit borta och haft lite ledigt från besluten som ofta ska ske  snabbt då brukar jag tydligare se att det är ofantligt många beslut vi tar under en dag i familjen. Så många att det tar ett tag att komma igen i tempot igen. 

Sova nu och vakna utvilad imorgon eller sitta och surfa runt och vakna lite tröttare?

Oliiidligt spännande

Skellefteå AIK mot Linköping i sjunde och avgörande matchen var en riktig rysare här hemma i tvsoffan. Jag och Moa fick se segermålet, övriga familjen hade vi nattat och stoppat i säng även om maken kom ner när vi skrek och ville se målet. AIK är vidare i semifinal och det är hur kul som helst. Vilket lag! Matchens lirare är Nicklas Dahlberg om en novis får uttala sig.

Swisch..

En rätt intensiv arbetsvecka och en härlig ledig helg har bara swischat förbi. Ibland hinner man inte ta sig tiden att reflektera. Varken i sitt eget huvud eller på bloggen. Några gobitar som jag ändå vill dela med mig av:

- fredagsmys tillsammans med fem andra familjer som också går i vår kyrka. Jag och Anna fixade väldigt oambitiöst ihop lite taccos och kvällen blev skönt avslappnad med bra och givande prat och när även barnen har kul tillsammans då känner man att det är klockrent. Vi måste göra om det snart igen!

- solglasögon behövdes äntligen idag på vår altan. Med kaffekoppen i handen och jag känner hur livet bara är härligt. Fyller på med ny energi som bara finns där, helt gratis, utan att man ens behöver röra en fena. Vårkänsla för första gången iår!

- hockeymatchen i Skellefteå kraft arena lördags!! Det är den roligaste match jag sett i hela mitt liv! Vilken stämning, vilket tryck! Jag har aldrig varit med om liknande… (har iofs inte sett så mycket hockey i mina dar)

- mina arbetskamrater som så tydligt under denna vecka gett feedback tillbaka när jag hjälpt dem med något. Jag uppskattar det så mycket att få ett tack, ett vänligt ord eller en give-me-five när jag löst ett litet problem eller liknande. Det gör allt för min trivsel på jobbet.