Vår trädgård

..den tiden när den är som bäst!

Mors Dag

Att det idag är morsdag trodde jag skulle bli helt bortglömt. Visseligen hade jag köpt en liten sak till min mamma och vi hade fått en inbjudan att bli bjudna på resturang av mina föräldrar. Hur det skulle bli med den saken var dock osäkert.
Moa har fortsatt att matvägra och det betyder att hon vid det här laget är rätt trött och påverkad av att inte ha ätit och druckit mycket lite på två dygn. Men vi har haft kontakt med avdelningen och med läkaren som har jour och vi skulle kunna stanna hemma tills i morgon bitti om vi hade uppsikt över hennes allmäntillstånd. Jag har lekt sjuksköterka och tagit pulsen på henne och den var helt normal (om jag nu var tillförlitlig…)

Desto roligare att berätta är att jag fick ett fång med blommor av mina barn när de kom hem från farmor och farfar i Boviken idag. Jag blev så glad och hade inte väntat något alls. Jag och de tre yngre barnen kunde också gå på Resturang Ombord och äta i afton tillsammans med min familj. Det var superbt gott och det härliga vädret gör ju att man blir glad bara det.

Tack för Morsdagsblommorna!!

Äntligen blev det sommar!!

Vilken fantastiskt skön dag det har varit idag! Äntligen känner man att sommaren är här på riktigt. Jag har påtat i trädgården hela dagen, planterat lite sommarblommor, rensat ogräs, klippt delar av gräsmattan och solat. Jag njuter i fulla drag och tycker det är helt ljuvligt ute.

Inne är det tvärtom, helt åt skogen. Ingenting funkar idag. Moa blev hemskickad på permis av en läkare igår och jag kan säga att jag var rätt skeptisk. Peter skulle vara borta på konsert i Umeå från lördag till söndag, så jag och Moa skulle bli ensamma stora delar av helgen. Läkaren övertygade mig om att det var bättre att vara hemma än att sitta och titta i väggen på avdelningen. I det långa perspektivet. Och om det skulle gå åt pipsvängen så skulle vi veta det och ha något att utgå ifrån på måndag när det ska göras en längre vårdplanering för henne. Jag sa ok och då har jag ändrat åsikt och helt accepterat allt vad det innebär med permis, jag åkte hem med en god ambition och trodde att det fanns chanser att det skulle funka med maten.

Det har det inte alls gjort. Ingenting blir ätet och ingen av de saker jag erbjudit att vi kan göra har inte heller fallit i smaken. Det är tufft att se på när hon väljer att svälta, men samtidigt så har hela familjen fått träffas och jag har fått påta en hel dag. Det går ingen nöd på mig, jag kan faktiskt ganska lätt gå vidare när en måltid inte blivit äten, försöker tänka att det kan ju fungera nästa om vi har tur.

Troligt är väl att vi får åka tillbaka under morgondagen, det beror på hur medtagen hon börjar bli av svälten. Kanske går det att vänta till måndag, enligt läkaren så är det ingen fara men man måste ju se hur allmäntillståndet verkar.

Njut av sommarkvällen, det ska jag försöka göra.

Fredag före lunch

Skrattat mycket tillsammans med de två som jobbar idag och dottern. Vi har bl.a. spelat två omgångar kubb och suttit ute i solen. Har blivit mycket glad för min mamma ringde ett samtal och berättade att de ska ge oss ”en slant”. Det gör att livet blir lite enklare nu när det rullar mycket pengar ut och ganska lite in. TACK mamma och pappa ni är underbara på många sätt!

Har lagt ut annons på Blocket om våra tre fina kattungar som är till salu och leveransklara till midsommar.

Bra kväll ändå

En tapper dotter har kämpat starkt ikväll mot sin ätstörning. Klarat att äta det hon skulle till middag och sedan haft det riktigt kämpigt efteråt. Ändå klarar hon att äta kvällsfikat också, vilket är jättebra. Fanfar och seger ikväll till den friska härliga tjejen som är min dotter!
Härlig kväll ute med sol och hyfsat varmt, jag tog en runda och pratade av mig med min man samtidigt. Nu ser vi fram emot lördag då vi får ses en stund innan han ska på konsert i Umeå.

Fortbildning

Jag har läst ett sånt förnuftigt och klokt inlägg på Jennys sida att jag vill sno hela hennes resonemang. Läs det!

Mina fyra egna barn har gett mig många kurser genom åren, jag har utvecklats mycket tack vare dem. Det har varit korta, enkla kurser varvat med längre utbildningar som kräver större engagemang från min sida.  
Av ett barn fick jag lära mig tydlighet och tydlig kommunikation (jag går i den kursen fortfarande…). Ett barn har lärt mig att man får lov att stå för det man sagt, hålla sitt ord. Ett barn har lärt mig hur fantastiskt det är att ha ett gott självförtroende. Ett barn har gett mig förmågan att se ljust på saker som kan tyckas mörka och jobbiga. Ett barn har undervisat om konsten att förhandla. Tillsammans har de alla fyra visat på hur olika vi människor uppfattar saker. Samma mening kan uppfattas helt olika av olika personer.
Tillsammans har de lärt mig att prioritera min tid, minska ner på sådant som inte är viktigt i det långa perspektivet (jag går kursen fortfarande, har gjort många omtentor..)
Tack Moa, Fanny, Josef och Filippa för att ni slipar till mig och gör mig ännu klokare. Tack för att vi får utvecklas tillsammans! Puss på er!

Soligt och blåsigt

Rubriken kan tolkas på flera sätt. Ute är det riktigt härligt i solen. Jag har gått runt Nydalasjön under förmiddagen. Såg en huggorm som solade sig mitt på gångvägen! I eftermiddag har jag suttit ute och bara njutit av värmen här på plaststolar utanför avdelningen, där det är lä.

Nydalasjön från Kinabron

Soligt har det varit mellan mig och Moa tycker jag sedan jag kom hit i tisdags kväll. Kommunikationen flyter bra så länge vi pratar om ditt och datt, små-knasiga läkare, väldigt gamla pappor och annat småprat. Min upplevelse är att hon är gladare vilket gör mig gladare… Men idag har det blåst friska vindar kring lunchen. Maten är inte lätt och när det serverades plättar med sylt och grädde så sa det stopp. Hon är nu så pass normalviktig att det är inte självklart att en läkare ger oss rätt att tvångsmata med sondnäring, utan det måste ske med hennes medgivande. Det blev ingen lunch idag. 1-0 till anorexin. Samtidigt som jag helt klart förstår att man inte med tvång kan mata någon som inte vill om det inte är fara för liv. Jag köper det resonemanget, det är rimligt att det finns vissa kriterier för tvångsåtgärder.

Malin solar och njuter..

Ssschwung

Måndag och tisdag har varit fullspäckade. Jag har knappt hunnit tänka känns det som förrän nu i kväll när jag kom tillbaka till Umeå.
Vi har haft besök av en utomstående revisionsledare för att granska vårt kvalitetssystem och miljöledningssystem. Jag har varit med henne när hon gått igenom vår verksamhet, träffat olika funktioner och avdelningar. Jag har visat henne dokument, förklarat hur saker hänger ihop och i viss mån fått förklara varför saker och ting inte blivit genomförda som planerat. Intressant men rätt krävande.
Och som sista aktivitet på tisdagen fick vi presenterat resultatet av revisionen. Många punkter blev det att åtgärda! Ingenting var allvarliga avvikelser och det var bra men det krävs en rejäl arbetsinsats för att göra allt detta klart inom tre månader. Och när jag tittar i kalendern ikväll så ser jag att jag kommer att jobba 3 och en halv vecka fram till den 26 augusti. Andas djupt, Malin, det ordnar sig. Vi är ju flera som ska dela på arbetet, även om jag har ett huvudansvar för att det blir gjort.

Åter på avdelningen känns helt okej. Den här gången hann jag packa ner en stickning som jag hade liggande i ett skåp hemma, det är kul att ha något mer att fördriva tiden med. Tog en skön promenad efter kvällsfikat, det är fantastiskt mycket dofter i luften och vädret var riktigt härligt. Bra musik i lurarna och man är på banan igen efter två intensiva dagar.

Söndag 24 maj

Det var skönt att få sätta sig i bilen och köra hem i morse. Solen sken och hemma väntade maken och Fanny, Josef och Lippan med storkram och presenter.  Jag fick en spikmatta och ett set med duschtvålar i fem olika dofter från Bodyshop. Jätteglad för båda delarna.
Jag och barnen har bakat citronkakor som blev riktigt goda, kanske inte så snygga men det är ju inte det väsentliga.
Fanny hade redan igår fixat en tårta, hon är duktig, den snart tonåriga dottern. Bilderna har hon också tagit…

Vi satt inne och fikade när våra föräldrar och min bror med familj var här, men det gick att sitta ute på altanen efteråt så länge som solen var framme. Härligt! Jag fick två söta blomkorgar och två hängpetunior till trädgården.

Vi åt middag och sen var det dags att åka för Peters del. Han blir bara hos Moa i två dygn, sedan är det byte igen. Egentligen var det ”min” vecka i Umeå men eftersom jag har kvalitet- och miljörevision på jobbet måndag och tisdag så tog han de dagarna på avdelningen.
Vårt pussel skulle verkligen inte gå ihop utan våra föräldrar som hjälper till under veckorna. Mamma fixar frukost och hon ordnar en middag för att jag ska kunna jobba hela dagar nästa vecka. De lånar ut bilen och de fixar så att logistiken funkar. Svärfars ska rycka in nästa helg när Peter ska gå på konsert i Umeå. Osv. Osv. Jag är evigt tacksam, det går liksom inte med ord förklara hur bra vi har det på den fronten.

Tack för alla grattishälsningar här på bloggen och på telefon. Det var roligt att svägerskan i Grillby ringde och vi stämde av läget under säkert en timmes samtal. Roligt att min nya, gulliga, närmaste chef hörde av sig med ett grattis och önskan om en skön dag, det tycker jag är mer än begärt. Jag har sagt det förr men jag suger verkligen åt mig av allt beröm och alla fina ord jag och Peter får på olika vis. Kanske är det ett sätt att samla energi och inte dras ner i något djupt hål utan istället se det som ett stöd i jobbet vi utför just nu.

Lördag – senare

Nu känns det riktigt bra även om hela förmiddagen och fram till att ny sond sattes vid halv 2 var tuffa timmar för dottern. Hon var helt uppslukad av ätstörningsmonstret och att ens prata var omöjligt.
Hon har efter det klarat att äta både middag och kvällsfika och har då kvalat in och fått tillbaka sin mobil och även fått låna min dator. Leendet på läpparna gick inte att ta miste på!
Jag blir väldigt glad att läsa på hennes blogg att hon iallafall har i tankarna att det finns två vägar. Svälta eller bli frisk. Att svälta är i mina ögon inget alternativ eftersom hon inte får tillfälle att göra det längre än några måltider, då är vi på hugget och hon får sond och sondnäring, vare sig hon vill eller inte. Dessutom är det ju inget alls roligt liv att leva att inte få göra trevliga saker tillsammans med vänner och att som nu åka ut och in på avdelning. Jag håller alla tummar för att vändningen ska komma snart, när hon inser att det finns ett bättre alternativ. Ett liv fullt av liv, ett liv värt att leva.

Jag FÅR åka hem efter frukosten imorgon och det blir skönt att träffa familjen, mor och far, svärmor och svärfar och min bror, svägerska och småpojkarna. Hoppas på en solig dag på vår altan. Det är min födelsedag imorgon.