Ups and downs

Känner att jag använt rubriken tidigare och det är troligt att det var bara några dagar sedan. Det händer mycket på bara en dag, många ups och många downs. Och då tänker jag främst på Moas mående och hennes sjukdom. Igår var det verkligen från den ena ytterligheten med skrik, tårar, ångest och gräsliga ord rätt i ansiktet till den andra med en mysig tur på stan bara hon och jag. På slutet av kvällen hade vi också trevligt, såg Grey´s och gjorde sedan några armband av material som hon köpt på stan.

Det är bara att gilla läget, så här är det hos oss just nu. Vi kommer att ro det iland, det är iallafall min inställning. Vi har väl inte optimalt med stöd från sjukvården, däremot gott annat stöd i vår omgivning, men det bästa av allt är att jag och Peter inte känner oss särskilt oroliga eller maktlösa. Vi är inte alls perfekta som föräldrar, men vi är kompetenta att ta bra beslut, vi har ett riktigt bra samarbete och det är värt mycket nu. Dessutom har vi fått en del erfarenheter om sjukdomen anorexi som kan vara bra att ha med i bagaget.

I afton har tre systrar Eriksson förberett sig för skolavslutning, tvättat hår, målat naglar och provat kläder. Vi har för få speglar!! Sonen tog som hastigast på sig det han skulle ha på sig också, men hos oss är det stor skillnad på intresset för kläder. Det är roligt att se dem så fina och jag ser fram emot att få vara med dem på avslutningarna imorgon.  8.40, 9.40 och 11.00. Lönar det sig att lämna sin plats i kyrkbänken??

Imorgon ska jag åka på jobbet på eftermiddagen för att flytta. Vi flyttar kontoret ett par hundra meter söderut på Hedensbyn. Det blir fräscht, nyrenoverat och väldigt snyggt (det är ju vi själva som gjort det mesta av inredningen!!). Jag ska försöka komma ihåg att ta med kameran.