Glatt överraskad

Fick ett sms av min make i eftermiddags när vi åkte från Svansele. Han skriver att han kommer hem imorgon förmiddag och vi får ett dygn tillsammans, bara vi och de yngre barnen. Vi har velat det ända sedan Moa blev inskriven denna gång på avdelningen eftersom det varit väldigt lite av paus från ätstörningen den senaste tiden (det är givetvis inte Moa vi vill ha paus ifrån utan allt stök som är kring hennes sjukdom. Det är lite knepigt att förklara, men jag ser det så och tror också att det är så man ska se på det. Skilja på vår fina dotter och på den gräsliga sjukdomen som hon har.)  
Från avdelningen har vi fått till svar att vi inte får lämna Moa, det är mot principerna att ha en fjortonåring ensam på en sluten avdelning. Fullt förståeligt, men vi har ändå sett möjligheten till en liten frist. Nu kom den! Helt oväntat.

Vi har bestämt att vi ska fira vår bröllopsdag, lite försenat, med en picknick tillsammans med barnen. Det ser vi alla fram emot och hoppas på fint väder imorgon.

Återhämtning

Jag har haft en ambition i veckan och det är att återhämta mig. Ladda batterierna. Återfå lite ny ork i kampen mot Herr Anorexi. Vara med Fanny, Josef och Filippa som jag inte träffat alls särskilt mycket de senaste tre veckorna. Jag behöver det och de behöver förmodligen få rå om sin mamma också.
Det är inte helt enkelt och smärtfritt när man varit ifrån varandra ett längre tag att få allt att fungera. Det har vi märkt tydligt. Jag ställer andra krav på barnen än deras pappa och jag tål mindre när det gäller smågnabb, iallafall just nu. Men idag känns det som om vi landat och hittat varandra igen. Skönt!

Vi har haft ett viktigt möte idag som handlade om hur jag och Peter ska orka i längden. Vi måste se till att vi gör det.  Jag tror och hoppas på en riktigt bra lösning på det bekymret. Jag fick efter mötet en aning, en känsla, att Gud kommer att vara med och hjälpa till att få till det till det bästa.

Har träffat min goa vän Marica på Café Lilla Marie och ätit räkmackor. Igår hann jag promenera med Annapanna och surra om livet. Kvällen innan var Carina här. Det ger mig så mycket att få ha de goda vännerna ikring mig. Få dela det besvärliga, och givetvis det som är roligt. Dela vardag, prata och komma vidare, jag tycker det är en hörnsten i livet att ha vänner som betyder mycket för en!  

Sedan har vi bara varit hemma jag och barnen. Spelat spel, haft manekyrstudio, ätit massor av glass och myst.

Hemmahelg

Jag och Moa fick åka hem i fredags på permission i helgen. Det kändes skönt att få åka hem och vara tillsammans med de andra i familjen. Jag har varit väldigt trött och sliten under veckan som gått och att då få vara med mina kära känns bra. Tänkte ladda batterierna och få känna att det faktiskt är semester.
Med en ätstörning i huset så blir det inte alltid som man tänkt sig. Vi har bestämt oss för att korta av permissionen och Peter och Moa åker till Umeå i afton. Sen kan jag börja min återhämtning. Det är hemskt att säga men sjukdomen håller på att knäcka oss alla just nu och vi behöver all hjälp vi kan få. Tack och lov är vi ju inne i rullarna och inskrivna på avdelningen så vi FÅR bra och proffsig hjälp. På tisdag har vi ett möte med socialtjänsten och ska prata avlastning. Det känns i heller jättekul, men nödvändigt.

Önskar att det skulle komma en vändning nu. Om jag har mina positiva glasögon på mig så har det faktiskt skett en del små steg i rätt riktning och det är något att glädjas över. Men i ärlighetens namn så är det svårt att vara positiv hela tiden när orken tryter.

Har lovat mig själv att jag inte ska göra en massa fix här hemma och vara bror duktig under nästa vecka. Bara vara är väl inte fel?!

Kärlekshandling

Jag och Moa åker strax till bussen mot Umeå och avdelningen. Det har varit skönt att få vara hemma ett kort tag men det är okej att återvända. Min man har svårare att tycka om tillvaron på den låsta avdelningen och jag tycker det funkar, så jag åker ner min tredje vecka. Jag vill se det som kärlek till min man, det finns många sätt att uttrycka sin kärlek.
Det lär bli tyst och lugnt här på bloggen, inget internet och biblioteket där vi lånade dator tidigare är sommarstängt. Synd!

Hemma bäst

Jag och Moa fick åka hem igår för permission i helgen. Det känns fantastiskt skönt att vara hemma och vad jag uppskattar vår somriga trädgård nu när jag varit från den i nästan två veckor. Vi har så fint så här mitt i sommaren när scherminen är full i blommor och luktar ljuvligt. De blommor jag så frenetiskt planterade i krukor i omgångar verkligen prunkar nu när det är högsommar. Det är nyttigt att vara borta ett tag, då omvärderar man det man har hemma.
Har också uppskattat att få göra det vanliga, normala som att ta en morgonpromenad med Carina, läsa Norran (och inte VF), hänga tvätten ute, fika i trädgården med goda vännerna som är på visit från Uppsala.

Maken är fenomenal på att laga mat! Nu hade han köpt en ny kokbok och lagat fantastiskt gott två dagar i rad. Igår oxfilé med tre olika såser och friterad potatis, idag en kyckling med parmasean och en ljummen potatissallad. Jag njuter och känner mig väldigt lyckligt lottad som får gå till dukat bord.

Elisabet och jag har tagit ett gemensamt beslut att testa om Facebook kan vara nåt. Jag har mina tvivel på att det kommer att vara så kul som ”alla” säger och jag tror jag kommer att bli stressad om jag inte uppdaterar så ofta. Men jag testar en period och ser vad som händer. Kanske blir det fejan istället för bloggen? Bjud in mig som vän. Idag har jag bjudit in flera, uppdaterat min profil och även blivit gift.

Stå ut strategier

Jag och Moa är kvar på avdelningen och den övriga familjen är kvar hos släkten i Grillby. Det är fortfarande okej att vara här, jag har blivit bra på stå-ut-strategier, eller vad man ska kalla det. Det är mycket som är tufft med att ha en sjuk dotter som inte ännu verkar vilja gå på den friska vägen. Inte som hon har uttryckt iallafall. Det är tufft att vara inlåst på en avdelning också. Men livet behöver inte gå under för det, jag är intresserad av att fortsätta njuta av goda stunder och ha ett bra liv. Några av mina sätt att få det kan jag dela med mig av här.
- Jag tar en nypa luft varje dag, det ger en känsla av frihet och ger ny energi.
- Jag och min man skickar rara sms till varandra som håller modet uppe och vi vet att vi egentligen vill vara tillsammans men just nu är det som det är.
- Jag har vänner som ringer och som uppmuntar och ger stöd, det är värt massor när det är lite långtråkigt. 
- Jag går ut och strosar som jag normalt inte brukar göra. Hemma motionsgår jag ju hellre med stavar och vill flåsa, här har jag flera gånger bara stosat. Det är avslappning!
- Jag tänker framåt, i höst kommer det att se ut på något annat sätt. Jag vet att det kommer att vända, man vet bara inte när.
- Läser mycket och tycker om det.
- Jag kan inte säga att jag ber särskilt ofta eller regelbundet men jag har min tro och den bär i alla väder och ger mig ork. Jag får vila i att Gud vet hur han har tänkt reda ut det här som är just nu.

Jag har huvudet över vattenytan och jag har förmågan att se ljust på det mesta i tillvaron. Den egenskapen är jag väldigt glad att jag besitter.
Tack alla för ert stöd!

På sjukhus

Det blev så att Moa blev inlagd i måndags. Det var behövligt visade det sig. Hennes fysiska tillstånd var inte alls särskilt bra, puls och blodtryck har varit väldigt svajigt och hon har verkligen blivit ompysslad och övervakad. Nu är det väl på väg åt rätt håll och hon har gått in på sondprogram, från början var det mest vätska som kroppen behövde.
Jag är trött och har sovit flera gånger per dag. Det är skönt och jag finner en viss ro i att inte ha något att göra annat än att läsa, lösa korsord, sondmata och prata med dottern och med personalen. Men ut och andas frisk luft vill jag göra varje dag annars går det inte att vara inlåst på avdelning.

Peter och syskonen har det bra hemma, de har varit på en tur med husvagnen och förmodligen åker de söderut i morgon till hans bror med familj. Det är som det är. Roligast hade det varit om vi alla kunnat följa men jag har inte svårt att acceptera att nu är det inte så.

Har inget internet på avdelningen. Synd.

Inte alls så tokig söndag

Promenad i kylig morgonluft. Tog den vanliga rundan som tar en timma om man går i rask takt. Frukost och korsord i godan ro, det är skönt med lediga dagar. Handlat till middagsmaten och hämtat blommor hos kompis Nisse som gav bort petunior och kryddor som inte var i blom och då inte går att sälja på torget. TACK!!
Har planterat och donat i trädgården under eftermiddagen och varit lycklig. Jag blir glad av att gräva, komponera i krukorna och plantera!

Min övriga familj har haft pepparkaksbak igång idag… de är inte riktigt som alla andra, jag vet. Bjöd hit min bror, hans Karin och småpojkarna på pepparkaksfika. Det gick ner. Och så kom solen fram.

Till middag fixade maken sin uppskattade Lax på planka till oss andra, den är verkligen superb. Tyvärr är det lite svårt att bjuda någon fler att smaka eftersom det bara går in sex plankor samtidigt i vår ugn. Men om man äter i omgångar så skulle det iofs funka…

Imorgon eftermiddag ska vi och Moa träffa en BUP-läkare i Umeå, eftersom det är semesterstängt i Skellefteå. Vet inte hur det kommer att gå, hur den läkaren gör sin bedömning men jag vill påstå att det är troligt att det nu är dags för en ny inläggning så att Moas kropp återigen får den näring som den så väl behöver. Jag är inte läkare, men någon form av erfarenhet har jag och jag tycker det är dags nu. Tyvärr är det inte jag som bestämmer.

Nu är det så här

Även om det är som det är hemma hos oss med en hel del stök kring maten, så försöker vi ha semester och göra det som vi brukar när det är sommar och ledigt. Det känns inte klokt att göra på något annat sätt.  Den stora skillnaden är att på vissa utflykter kan vi inte följas alla och vid vissa måltider kommer inte hela familjen ner till bordet. Så får det lov att vara. Jag vet att det inte kommer vara så här för alltid och det ger en viss kraft att orka.
Att vi är två som stöttar varandra är ändå det som gör att vi klarar att fortsätta leva vårt vanliga liv. Eller så vanligt som det bara går.

Semesterord

Stavgång på morgonen. Frukost sent. Sudoku. Sol. Glass i Bergsbyn. Shopping. Stadsfesten. Picknick i stadsparken. Karusell. Foppaskor. Pyssel med flickorna. Sommarläsning. Grillat. Vin. Bubbelvatten. Vänner på besök. Sent i säng. Smågnabb mellan syskon. Andra badar pool. Min mamma badar pool. Godis. Tetris. Bloggar. Pussar. Kanske gokart. Pepparkaksbak. Galet.