På sjukhus
juli 9, 2009
Det blev så att Moa blev inlagd i måndags. Det var behövligt visade det sig. Hennes fysiska tillstånd var inte alls särskilt bra, puls och blodtryck har varit väldigt svajigt och hon har verkligen blivit ompysslad och övervakad. Nu är det väl på väg åt rätt håll och hon har gått in på sondprogram, från början var det mest vätska som kroppen behövde.
Jag är trött och har sovit flera gånger per dag. Det är skönt och jag finner en viss ro i att inte ha något att göra annat än att läsa, lösa korsord, sondmata och prata med dottern och med personalen. Men ut och andas frisk luft vill jag göra varje dag annars går det inte att vara inlåst på avdelning.
Peter och syskonen har det bra hemma, de har varit på en tur med husvagnen och förmodligen åker de söderut i morgon till hans bror med familj. Det är som det är. Roligast hade det varit om vi alla kunnat följa men jag har inte svårt att acceptera att nu är det inte så.
Har inget internet på avdelningen. Synd.
Entry Filed under: Okategoriserade. .
5 Comments Add your own
Leave a Comment
Some HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed




1.
Tina | juli 9, 2009 at 7:45 e m
Finner inga ord egentligen, mer än att jag tänker på er…
STYRKEKRAMAR TILL ER FRÅN MEJ!
2.
Jenny | juli 9, 2009 at 10:17 e m
Kram på dig Malin…
3.
Malin | juli 10, 2009 at 9:28 e m
Tack snälla ni!
4.
Ingrid | juli 10, 2009 at 9:38 e m
Kan inget annat än instämma med föregående kommentarer. Skönt att ni får hjälp, men om man kunde sparka ”ätstörningsdemonen” i baken och ut genom fönstret så gissar jag att ni är flera som skulle sätta igång och måtta. Nu går det ju inte att göra så. Alltså får jag fortsätta att tänka att Moa klarar sparkandet själv – och det snart. Kramar!
5.
Anna L | juli 11, 2009 at 10:19 e m
Tänkte bara skicka en jättekram till er alla från Anna o Jenny