Glatt överraskad

Fick ett sms av min make i eftermiddags när vi åkte från Svansele. Han skriver att han kommer hem imorgon förmiddag och vi får ett dygn tillsammans, bara vi och de yngre barnen. Vi har velat det ända sedan Moa blev inskriven denna gång på avdelningen eftersom det varit väldigt lite av paus från ätstörningen den senaste tiden (det är givetvis inte Moa vi vill ha paus ifrån utan allt stök som är kring hennes sjukdom. Det är lite knepigt att förklara, men jag ser det så och tror också att det är så man ska se på det. Skilja på vår fina dotter och på den gräsliga sjukdomen som hon har.)  
Från avdelningen har vi fått till svar att vi inte får lämna Moa, det är mot principerna att ha en fjortonåring ensam på en sluten avdelning. Fullt förståeligt, men vi har ändå sett möjligheten till en liten frist. Nu kom den! Helt oväntat.

Vi har bestämt att vi ska fira vår bröllopsdag, lite försenat, med en picknick tillsammans med barnen. Det ser vi alla fram emot och hoppas på fint väder imorgon.