Läget hos oss

Jag ska uppdatera er lite på läget. Annars finns jag mest på Facebook och tycker det forumet är roligare än blogg. Testa vetja!
Jag mår rätt så gott och jag njuter mycket av de goda stunderna i vardagen. Jag tycker att det gäller att se det som är glädjeämnen och det som gör att man återhämtar sig och samlar kraft. På veckorna jobbar vi och barnen är i skolan. Det är träningar och lite annat, men jag tycker att vi försöker att inte jaga livet ur oss, vi vet att vi behöver ork till så mycket.
Jag trivs på jobbet och uppskattar mina kollegor väldigt mycket. Jag och min gubbe trivs ihop och det är nog a och o för att få det hela att bli så pass bra som det är med en sjuk dotter i familjen.

På helgerna är Moa hemma på permission och det har fungerat bra ibland och lite mindre bra ibland. Vi har fått kontaktpersoner i öppenvård och det verkar bra alltihop. Vi ska till veckan planera för dotterns utskrivning och övergång från att ha varit på avdelning i nästan ett halvår till att bo hemma i familjen igen. Det kommer att bli en utslussning som måste få ta tid men det börjar vara dags nu att blicka framåt. Vi vet att vi kommer att behöva massvis med stöd från både BUP, soc, släkt och vänner. Men som tur är så har vi inte svårt för att be om hjälp eller ta emot den. Tur är också att vi har ett stort socialt nätverk som stöttar oss på olika sätt.

Jag tycker att den här resan är lärorik. Väldigt påfrestande många gånger men lärorik. Jag har ganska lätt att se att framstegen är enorma om man jämför med hur vår situation såg ut för ett år sedan och då känner jag att det ändå finns hopp om att allt ska bli bra.
Och så har jag min tro som hjälper mig i de svåraste stunderna. Det finns någon som är större.

IRL

Jag lever, även om man kan tro något annat om man bara läser min blogg. Det rullar på. Föräldramöten följs av tandläkarbesök. Innebandyträning för två av barnen, en går i kör och en annan är mest i badhuset. Fiskpinnar, pannkaka och köttbullar. Ganska vanlig vardag igen.  
Dottern är kvar på avdelningen i Umeå under vardagarna och är nu hemma på permission varje helg. Det går sakta, sakta och med små, små steg åt rätt håll. Vi har fått namn på de personer vi ska ha kontakt med i öppenvård och på fredag kommer vi att träffa dem för första gången. Moa får nya behandlare som arbetar i Umeå och vi kommer att få igång öppenvårdsarbetet innan hon blir utskriven från avdelningen. Upplägget känns genomtänkt och i mina ögon så bra som det kan bli. Nackdelen är att vi kommer att sitta och köra mellan Skellefteå och Umeå många gånger framöver. Två resor per vecka, minst. Men vi tycker att det är en piece of cake i sammanhanget. Viktigast är att dottern får det stöd hon behöver och att vi föräldrar får det vi behöver.

I övrigt så har vi fått tre nya söta kattungar som nu är 6 dagar. Jag vill behålla en men vet inte hur det ska gå till att välja ut bara en…
Jag trivs på jobbet och det är såå skönt att kunna jobba nästan heltid, det känns så normalt!
Vi har dragit igång en uppfräschning av sonens rum och det kommer säkert att bli bra den dagen det är klart. Det är en tålamodsövning både för mig och sonen för tid har vi inte så gott om… så det kan dröja innan allt är klart.