IRL

Jag lever, även om man kan tro något annat om man bara läser min blogg. Det rullar på. Föräldramöten följs av tandläkarbesök. Innebandyträning för två av barnen, en går i kör och en annan är mest i badhuset. Fiskpinnar, pannkaka och köttbullar. Ganska vanlig vardag igen.  
Dottern är kvar på avdelningen i Umeå under vardagarna och är nu hemma på permission varje helg. Det går sakta, sakta och med små, små steg åt rätt håll. Vi har fått namn på de personer vi ska ha kontakt med i öppenvård och på fredag kommer vi att träffa dem för första gången. Moa får nya behandlare som arbetar i Umeå och vi kommer att få igång öppenvårdsarbetet innan hon blir utskriven från avdelningen. Upplägget känns genomtänkt och i mina ögon så bra som det kan bli. Nackdelen är att vi kommer att sitta och köra mellan Skellefteå och Umeå många gånger framöver. Två resor per vecka, minst. Men vi tycker att det är en piece of cake i sammanhanget. Viktigast är att dottern får det stöd hon behöver och att vi föräldrar får det vi behöver.

I övrigt så har vi fått tre nya söta kattungar som nu är 6 dagar. Jag vill behålla en men vet inte hur det ska gå till att välja ut bara en…
Jag trivs på jobbet och det är såå skönt att kunna jobba nästan heltid, det känns så normalt!
Vi har dragit igång en uppfräschning av sonens rum och det kommer säkert att bli bra den dagen det är klart. Det är en tålamodsövning både för mig och sonen för tid har vi inte så gott om… så det kan dröja innan allt är klart.